193 öfverlästa dialog, om månan, hjertat och poesien, men hvilka olyckligtvis ej passa till de ämnen, hvarom Amundus tilltalat henne. Hon märker det ock sjelf, och mumlar öfver, att Amundus ej leder conversationen i den ordning, som det på hennes papper stått föreskrifvet. Mellertid söker hon dock att étalera alla sina talenter, hvilkas antal hon angifver till tjugusju, samt hela sin education. Amundi blickar söka oroligt rundtomkring efter Florinna. Ändtligen spörjer han Forella, hvar hennes syster är. Hon, i medvetandet af sin granna drägt nu helt obekymrad öfver denna rival, svarar med den gamla sagans ord. Amundus, till Forellas förargelse, går genast till Florinna. Deras första möte och samtal. Florinnas rörande förlägenhet. Amundi förtjusning. Han bjuder upp henne till dans. De dansa. Discurser och anmärkningar mellan åskådare och deltagare af det öfriga sällskapet. Mellan sådana slags pauser framkomma åter Amundus och Florinna, tre till fyra gånger, i samtal, och sväfva åter förbi bland hopen; hvarigenom deras gradvisa närmande till hvarandra och stigande förtrolighet mest åskådligt framställes (ungefär såsom i Faust, i Marthas trägård; men här med helt andra modifikationer). I en af mel-lanfyllnaderna kan Deolätus, på begäran af en mängd gäster, för denna grupp afsjunga en Svensk romans eller folksång (han är sjelf Svensk till sin härkomst), som passar symmetriskt till det hela och till den närvarande ståndpunkten af Amundi och Florinnas kärlek. I en annan kan Lila beklaga sig för Cyprino, med hvilken hon dansar, att alla baler och natt-lustbarheter vid detta hof alltid måste lyktas tidigare, än hof-ungdo-men det önskade, emedan den gamle Konungen var af en så högst sömnig natur, och dessutom den underliga Sysis, som förmådde allt öfver Drottningen, aldrig tillät henne att låta en hel natt upptagas af mennisko-glädjens stoj och hvimmel; emedan hon, såsom en Nattens prestinna, påstod, att Nattens Drottning, det mäktigaste af alla Gudaväsenden (och sjelf det egentliga Urväsendet), funne sig förnärmad och vanhelgad, om menniskorna ej egnade åtminstone några af hennes timmar åt det stilla heliga Chaos. (Obs. Sysis förvexlar i alla hänseenden Urväsendet med Grundväsendet) *). 7. Sc. Deolätus ensam, gående i slottsträgården vid midnattstid, under det vild dansmusik skallar uppifrån de upplysta slottsfönstren, förbi hvilka innanföre allahanda gestalter hastigt skymta om hvarandra. Hans monolog. Honom är detta hvimmel och sorl odrägligt - han är ej född till glädje. Hans förhållande till lifvet och naturen; han kan deltaga i allt, han kan reflexift uppfatta allt, men hjertat förblifver dock till en be- ) Buder balen namnes ock af någon och beskrifs för en frågande, bland andra Hoffröknar, lanretta Man-gipani, en coquett och vällustig dame, soin är Drottningens favorit; hon courtiscrar Cyprino. Atterboms Dikter. III. 13