207 hvilken du med de varmaste eder lofvat en oförgänglig kärlek. Till bevis befaller hon Forella sträcka fram sin hand, på hvilken Amundi ring blänker *). Amundus rasar och förebrår Forella detta svarta förräderi. Sysis urskuldar henne, talar örn hennes våldsamma kärlek för honom o. s. v. och att om någon här är förrädare, så är det just han sjelf och ingen annan. Amundus försäkrar henne, att hela denna tillställning tjenar till ingenting, och att den är lika orimlig, som gemen. Sysis använder alla medel för att blidka honom och böja hans sinne efter sin plan. Hon säger honom, att Florinna ej i något afseende, utom i skönhetens, öfverträffade Forella, utan snarare-------. Amundus vill ej höra på denna jemförelse, och frågar hvad intresse Sysis kan ha att lägga sig emot hans kärlek. Hon svarar: blott kärlek till sin fosterdotter samt verklig högaktning och välvilja för honom (ehuru han nu synes vilja göra allt för att icke förtjena den), hvilken hon lofvar att såsom belöning höja på Cyri thron, ja göra mäktigare och segerrikare än någon monark hittills varit på jorden. Amundus vill dock hellre tigga med Florinna, än gå in på en förening med Forella, under hvilka lysande vilkor som helst. Sysis säger nu, att hon väl vet det egentliga hindret, som aflägsnar Amundus från Forella; det är, trots allt snack om trohet, själars frändskap o. s. v., blott det narraktiga begreppet om den så kallade sk Ö n n et en, för hvilket kon aldrig ägt något sinne, men som, hon visste det, var allt hvad sinnlighetens slafvar begärde; att köttmassorna voro så eller så formade, benen i skelettet så eller så ställda, skinnet så eller så färgadt, - det vore den stora hemligheten af kärlekens sympathier och antipathier; derföre, att så få menniskors blickar voro nog skarpa, att genomtränga till sanningen, hvilken egentligen består i benrangel, ryggmärg, tarmar, lefver o. s. v., hvilka drefvo en ganska oästhetisk Wirthschaft; att allt, som är till, ar blott till för förruttnelse och maskar, men att som det är nödvändigt (ty så vill det heliga Chaos) att Förgängelsen, som är det enda verkliga, beständigt skall ha ny maskmat att spisa, så måste slägterna fortplanta sig, och dervid är det en högst oväsendtlig sak, om man sluter i famnen en rak eller en krokryggig, en med ett grönt och ett grått öga, gul barm, en rödhårig eller en m. m., om höfterna äro sneda, barmen hvit eller gul - hurudan den ändå snart blir i förruttnelsen o. s. v., och hon sjelf skulle, om hon' vore man, helst föredraga de ägyptiska gestalterna, sådana som Forella är, emedan de närma sig mest till det verkligt sanna i mennisko-organismen, nemligen till benrangel eller dödsbeläten. Amundus ryser för denna theori, och finner ej att Forella blir derigenom mer aptitlig. Sysis säger, att hon blott velat göra honom uppmärksam på den så kallade fägringens oväsendtlighet vid äktenskapliga föreningar, isyn- *) Forella bekräftar Sysis' utsago, och säger dervid i sin Tanliga styl en dumhet i anledoing af ringen.