210 gande fram sina hufvuden. Ormarne: Systrar, nytt från ofvanverlden, der de arma narraktiga menniskorna plåga sig. Berätta om Amundi öde, och att nu deras frihetsstund slagit; den envisaste riddarn för så kallad dygd och ljus m. m. vore tillintetgjord för sju års tid, under hvilka hans vän sjelf, den fatala svartkonstmästarn, om han återkomme, ej kunde hjelpa Iwmom. Drakarnes glädje. De ropa på orma-drottningen, den gamla lindormen,, att hon skall ock vakna och höra dessa tidender. Ormarne förnya nu sin berättelse mera fullständigt, och måla ut med hån Amundi föraktliga öde. Lindormen skrattar: Ha! ha! ha! Chorus (hest och doft): Ha! ha! ha! :|: Ormarne beskrifva nu med förtjusning, huru mycket ondt de skola utbreda öfver jorden, och huru Sysis nu skall lemna dem all möjlig frihet. Lindormen: Bravo, mina skötebarn, bra! Chorus: Bravo, bravo, bravo, ja! Ormarne, att Forella nu skall föras hem till sin mor igen, och att sex af drakarne måste göra sig färdiga att med den flygande vagnen afföra henne. Lindormen: Vackert barn af vacker mor. Chorus: Hon blir snäll när hon blir stor. (Shaksp. häx-verser.) FJERDE ÄFVENTYRET. Fågel Blå träffar Florinna; de båda Älskande samtala flera gånger med hvarandra, ocb öffer-rumplas slutligen i ett djlikt möte af Drottningen. i. Se. Tidigt om morgonen. Ännu ej full dag. Holofernes' sängkammare, på en sida af slottet. Holofernes, med nattmössa på hufvudet, går en stund häftigt omkring på golfvet och spelar ifrigt på en mungiga. Beklagar sig sedan jemmerligen att han hela natten ej kunnat sofva, oaktadt Kan så Kögst väl Möft det, emedan han sent om qvällen förut var återkommen från sin beskickning, samt fört hem med sig den ännu blott svagt återställde Konung Guido. Orsaken, hvarför han ej fått sofva i rö, är att det spökar beständigt i den flygeln af slottet, sedan salig Prinsessan försvunnit. Nu har han halfva natten igenom hört ett beständigt oljud i sitt rum, liksom ett flaxande af en stor fågels vingar. Han tycker sig höra detsamma nu igen, och skälfver. Hans reflexioner deröfver. Huru vida det kan vara fågeln Roc, om hvilken så mycket talas i Orienten? Han begriper ej, hvarföre han icke kan se den, då den enligt ryktet skall vara så stor, att den kan lyfta en elefant med sina klor; men han hör dock tydligen, att den är inne i rummet, och uppgifver slutligen såsom skäl för fågelns osynlighet den förmodan, att han ej kan upptäcka det väderstreck i sin kammare, der fågeln sitter, och hvilket han förmodar vara syd-sydost, emedan Roc egentligen bor på ön Taprobana. Han förargar sig, att han ännu icke, fastän en så gammal och stor krigare, kommit längre i navigationen, och att han icke bättre användt sin tid,