214 ter Guidos död), du är för mina planer bäst passande till gemål, så vida jag skall välja någon: ung - välväxt - rik - enfaldig, men dock tapper och oförvägen i utförandet af de förbindelser du åtager dig. Låt se än engång hvad hans sista bref innehåller. Hon tager fram ett bref, och läser det sakta. Under läsningen gör hon då och då små anmärkningar, eom grunda sig på vissa ställen af dess innehåll. Under det hon långsamt och tankfull lägger det tillsamman, faller det henne in, att Amundus dock i sjelfva verket varit den skönaste karl hon någonsin sett i verlden, och att det var skada, att ödet ej unnade henne göra hans bekantskap innan de blefvo ovänner; nu vore det för alltid för sent. Hon går ett par slag golfvet upp och ned, med brefvet half öppet i handen; mellertid träder Forella in, utan att Drottningen märker det. Forella stannar vid dörren. Drottningen yttrar nu, att hela mankönet är i grunden ett erbarmligt slägte, och att om hon ägde tiotusende likasinnade församlade af sitt eget, så skulle hon upprätta Amazonernas fordna välde, och svärja alla af männer regerade riken ett evigt krig. Blott skam och skada, tillägger hon, att det gifs ögonblick, då man icke kan umbära dem; sjelfva Thalestris sökte Alexander. - Om jag fått skapa verlden ------------Här blir hon afbruten af Forella, som i sin vanliga styl och efter sin hufvud-synpunkt (nemligen god mat och mycken beqvämlighet) gör en reflexion, huru lycklig verlden då skulle blifvit, isynnerhet om nådig mamma tagit sin trogna dotter till råd vid denna förrättning. Drottningen far tillsamman bestört, gömmer hastigt brefvet, och går med all sin myndighet löst på Forella, frågandes henne hvad hon har hört o. s. v. Forella svarar förskräckt, att hon ej hört något annat, än att män-nerna duga till ingenting och dock till något, samt att mamma vill bli amazon och skapa verlden. Drottningen blidkad, frågar Forella efter det närmare förloppet vid hennes och Amundi nattresa. Forella säger, att hon blott kan påminna sig, att hon under denna resa var mycket hungrig och önskade snart hinna fram till Sysis' slott, för att der bekomma en god; frukost; för öfrigt kan hon icke erinra sig att något märkeligt föreföll under resan mer än att hästarne hade vingar och svansar, sprungo på luften i stället för på jorden, samt .sprutade rök och gnistor ifrån sig, hvaraf hon gjort den slutsats, att Amundus låtit sin stallbetjening fodra dem med kol i stället för hö, och att kolen blifvit genom det starka löpandet uppglödgade i deras magar. Drottningen: Förträffligt! Du är dig alltid lik. Forella (glad): Det vill jag hoppas, bästa mamma!*). Drottningen: Hör! När det blir afton, kläder du dig i högsta ståt, tager Amundi ring på fingret etc. (denna scen är anordnad complett i den gam- I Forella stammar i allmänhet rid hvart tredje eller fjerde ord som hon säger.