216 eången som placeras i denna scen, och icke i den 3: dje, berätta hnru han genomsökt Hofdamernas rum?) Här komma de öfverens om att råkas hvar natt, men Florinna ber honom icke nalkas hennes fönster engång om han ser det öppnas, eller om han ser henne sjelf stå der, förrän han hör henne ropa honom till sig. Den person, som två gånger om dagen besöker henne för att passa henne upp, kan händelsevis annars vara närvarande o. s. v. De probera den lösen hon föreslår: Min sköna Fågel Blå etc. De öfverenskomma, att på detta vis råkas hvarje natt. 6. j§c. Rosa, Lila och Cyprino, med några flera deras vänner af båda könen, bland hvilka en Troubadour, äro tillsamman vid en liten fest, som de sinsemellan tillställt. Rosa, och isynnerhet Lila, som är af en mera melancholisk natur (hvilken hennes kärlek till Cyprino än mer ut-utvecklat), beklaga sig öfver Florinnas öde och öfver saknaden af denna älskvärda furstinna. De hafva nyss slutat dansa en Saltarella, hvaraf man ännu hör de sista ljuden på Troubadourens mandolin, när scenen öppnas. Men flickorna säga, att de må bära sig åt hur som helst, så kunna de dock aldrig bli riktigt glada sedan prinsessan kom bort. Cyprino söker att trösta dem så godt han kan, och säger att ingen lifligare deltager i deras förlust än han, som tillika sväfvade i den största ovisshet öfver Amundi befinnande; sedan denne, som bekant, för några månader sedan plötsligt försvunnit, - såsom man trodde, för att i hemlighet begifva sig till sitt rike och samla sig en större armée, med hvilken han ville hastigt och oförmodadt återkomma, för att taga hämd på Drottningen, - men i lians rike vore nan ännu ej sedd och Cyprino nåde ingå underrättelser erhållit. Men man måste tills vidare hoppas det bästa och söka hålla sig vid så godt mod som möjligt. Föreslår sällskapet till tidsfördrif, att på gammalt lofligt vis, så ofta riddersman, damer .och sångare voro tillhopa, uppgifva poetiska ämnen, öfver hvilka sedan i tour improviserades i samma art, som i Spanien kallades Glos s a. Bifalles. Troubadouren gläder sig. Rosa blir ombedd att uppge första ämnet. Hon uppger: (ett, som hon säger sig låna ifrån en af Cyperns bästa Troubadouren) "Sälla skymning, nöjets dager, Dunkelhet, så ljuf och mild! Du förskönar hvarje bild; Hvad gör det, att du bedrager?" - Sedan detta thema af Lila, Cyprino, Rosa och Troubadouren varierats, uppger Lila följande: "Arma hjerta, sjunk tillbaka I förgätna känslors ström! Hvila dock engång, och dröm; Ack! hvad båtar det att vaka?" -