238 genom sin skönhet stått hennes Dotter, ja kanske henne sjelf, i vägen. - Nej, hon^hatar henne af sann och evig passion, af en ursprungligen i hennes inre medfödd och vid Florinnas första anblick blixtlikt utvecklad antipathi - att det icke blott för kärleken, utan ock för hatet gåfves ideal-bilder och ur-configurationer, potentialitet i kärnan af hvarje individuell organism - att sådan vore planeternas inflytelse, under hvilken allt lefvande står! Har Rosa ej dermed gjort henne tillräckligt emot, att hon vore den, hatade Florinnas vän? och hvad den af honom för sin dotter påyrkade illusionen öfver faderns brottslighet beträffar, huru kunde han begära, han (ironiskt) som hade ett så ömt samvete, att hon skulle vilja i andras omdöme bära ensam hela bördan af detta brott? Föröfrigt borde han finna sig, såsom en vis och fördomsfri man, i alla gr andes me s ur e s som voro nödvändiga, mer än han förmådde inse, icke blott för Drottningens, utan ock hans egen fördel och båtnad. Dolcibene, uppretad, dyster, svarar att hon förgäfves söker undflykter; att hon sårat honom på en punkt, öfver hvilken han ej förstode skämt; hotar henne (i kraftiga bilder; en fabel); påminner henne att den sjuke Konung Guido snart ligger i själtåget, att den landsförviste Cyprino ej vore långt borta, och att hennes thron och succession stå på ganska svaga fötter, såframt hon ej snart ändrade sitt nya system att behandla sina vänner. Går. Drottningen ensam: «Så? menar du?» - tröstar med det nyligen från hennes fransyske Prins erhållna bestämda budskapet, att han inom en månad skall landa i Famagusta, för att befästa kronan på hennes hufvud och sedan mottaga hennes hand - och så länge hoppas hon att lifvet sitter qvar i den sjuke gamle konungen. Mellertid förebådar hon med en kraftig allusion på Dolcibenes fabel hans snara död. Ringer derpå in sin Hand-sekreterare, som heter Gasparini, och frågar honom, om han icke känner hennes fordna kock Vincenzo, som för någon tid sedan med hennes samtycke trädt ur hennes tjenst i Dolcibenes? «Ja, Ers Majestät.» - Sök honom genast upp och tillsåg honom att vara mig till mötes kl. 12 i rustkammar-gången, jag går då att spatsera, och har stor lust att taga honom i min tjenst igen; han är en man af bepröfvad skicklighet. Gasparini går. (Dolcibene, i begynnelsen af scenen, då han reciterar Drottningens bref till Florinna, bifogar i sin harm, att han åtminstone såvida sökt mildra verkningarne af denna afskyvärda hårdhet, att han bedt Rosa försäkra den i convulsioner kämpande Florinna, det oaktadt hans och Drottningens brottslighet dock sannolikt Amundus ännu lefde och vore kommen undan, emedan det vore osanning, hvad Drottningens biljett innehöll, att hans kropp *) blifvit funnen. Drottningen svarar för-trytsamt, men fåordigt och med förbiten förargelse.) *) Oeh såsom förvandlad i döden frän fågel till menniska igen. Drottningens bref är ställdt i beklagande och medlidande ton, genom hvilken dock öfverallt ironien framlyser och skadeglädjen.