240 ANDRA AFDELNINGEN, * SJETTE ÄFYENTYEET. Den sårade Fågel Blå, funnen och läkt af Deolätus, blifver af Sjsis, på Deoläti föreställningar, förvandlad till menniska igen, faslän blott på sex månaders pröfvotid. 1. $C. Syriska hafskusten, i trakten af Antiochia. På en höjd en liten täck borg, tillhörig Cyprino och Lila, hvilka gift sig med hvarandra. Lila sitter i sin trägård på en terrass under ett par blomstrande oleanderträd, och håller ett litet barn vid sitt bröst. Sjunger en vägg- eller barnvisa, hvars innehåll är ett samtal mellan en moder och dess barn, ungefär enligt Brentano's idee. Ser utåt hafvet - önskar att Cyprino snart må komma igen till henne, som han lofvat .-- han har nemligen ridit ut på ägorna för att besöka en sjuk underhafvande. Beskrifver sin sällhet såsom maka och moder. Ser omsider på afstånd sin man, vid hörnet af castanie-skogen, der den stora, cedern står o. s. v., inbegripen i lifligt samtal med fyra främmande riddare. Hennes nyfikenhet, hvilka väl dessa kunna vara. 2. Se. Cyprino; Antonio, Murusi, Androklos och Joannes, fyra utskickade adelsmän från de missnöjda i Cypern, att öfvertala Cyprino till att följa med dem och ställa sig i spetsen för en uppresning mot Drottningen. De berätta honom, att man vid Cypriska hofvet hvarje stund väntar Konung Guidos död, samt att Drottningens ifrigaste och listigaste anhängare, Spinamonte (så bör han hela i st. f. Dolcibene) hastigt aflidit, med alla spår att han dött af gift; döende har han förklarat, att det är Drottningen som gifvit honom döden. Cyprino ryser för detta nya brott af Drottningen, och hoppas att timman af hennes straff icke är långt borta; hvad för öfrigt Spinamonte sjelf angår, så har han visserligen gjort sig förtjent af en slik utgång ur verlden, fastän ej från Drottningens hand. De fyra riddersmannen anmärka, att det beror endast af honom, huru skyndsamt hämdens och befrielsens stund skall slå, samt ge honom en vink, att väl ock Cypriska kronan kunde tillfalla honom, emedan af alla Cyperns Baroner ingen vore dertill genom förtjenster och folksgunst så berättigad som han; ja tillochmed klangen af hans namn tycktes berättiga honom att bli Cypriska folkets öfverhufvud och Cyperns konungslige representant. Cyprino stöter med ovilja detta anbud ifrån sig och säger, att han hoppas ännu kunna framdraga i dagsljuset en lagligare thron-arfvinge, den allmänt älskade Prinsessan Florinna. De ut-