266 melska sinne, och dymedelst att vid sin hand införa heurie i de förklarade andarnes sällskap. Hon tycker sig se sin moders bild småle vänligt emot sig, och nicka liksom bifallande åt denna fridsamma sinnesstämning. Hon besluter då att låta verkställa den af styfmodern tillämnade stora grafvår-den, samt punktligt efter hennes idée. Ber nu sin moders skugga om välsignelse för sin tillämnade resa, nemligen att ensam och under förkläd-ning uppsöka Amundus. - (Hennes mor hade uppenbarat sig för henne i en dröm, och befallt henne att på det sättet göra den resa, som hon redan länge tänkt på, men hittills af sjuklighet varit hindrad att verkställa.) Hon ropar nu Cyprino, och ger honom tillkänna sitt beslut, samt ber honom åtaga sig riksföreståndarskapet under hennes frånvaro. Han gör henne deremot allehanda föreställningar och varningar, samt föreslår henne att genom pålitliga sändebud underrätta sig om Amundi belägenhet m. m., men hon frågar honom, om han var mäktig att så klokt raison-nera den tid han sökte Lilas hand, ock om nan så föga känner" kärlekens beskaffenhet? m. m. Cyprino lofvar henne i allt en ovilkorlig lydnad, men beklagar sig för henne öfver den förtrollningsmakt hon har, att man ingenting kan säga emot henne, oaktadt han nu såsom en för hennes väl bekymrad vän så gerna ville det. Florinna svarar halft skämtande, och ber honom besinna, det hon står under mäktiga andars skydd o. s. v. De gå. 9. $c. Florinna, dragen i ett slags triumf-vagn af fyra snöhvita enhörningar, klädd i furstlig prakt*), med Kosa och Lila sittande baklänges midt emot sig, tågar under folkets jubelskri och ringning i alla stadens klockor (nästa morgon; Cyprino har på eftermiddagen förut i Domkyrkan erinrat henne, att hon, om hon då alls icke vill afstå från ofvannämnda äfventyrliga resa, dock åtminstone en gång dessförinnan bör offentligen visa sig för folket, och mottaga dess hyllning) genom de förnämsta gatorna i sin hufvudstad, till en på största torget uppförd amphi-theater, i hvars fond är upprest en hög thron, på hvilken hon ändtligen, lyftad ur vagnen af Cyprino och Murusi, uppstiger. Folkets anmärkningar under tåget - åskådarnes förtjusning och skildringar af deras unga Drottnings milda skönhet. - (Dessa skildringar begynna innan hon sjelf visar sig på skådebanan; personer tränga sig stund efter annan fram bland det nyfikna, sorlande och väntande Mkshvimlet, med berättelser huru daglig och nådig Drottningen ser ut, huru hon just nu lemnat slottsborggården, nu farit öfver den eller den platsen, nu böjt om det eller det gathörnet o. s. v. Huru gladt och vänligt hon nickar och helsar, huru grann Ofver-marskalken är, som kör henne m. m.) Vid ingången till amphitheatern lemnar hon sin vagn, och går, mellan på ömse sidor upp- *) Omgifyen af ett glänsande Gardie, följd af en talrik suite i praktfullt anordnad procession m. i