277 sammanträffa vid det högsta målet. Häri önskar, att Troubadouren må af honom taga sig till exempel hlott allvaret, forskningen, reselusten och frihetssinnet; må, liksom han, med sin själs högsta begär riktadt oför-vändt på det högsta, osynliga, oförvanskliga, söka genomskåda och klart uppfatta naturen och menniskolifvet i all dess mångfald och alla dess riktningar, oväldigt och illusionsfritt; så stark och fri i detta bemödande, att han tillochmed vore i stånd att tillintetgöra hvad som nu syntes honom det ljufvaste af hans lif, sin kärlek, så vida han en dag skulle finna att den hindrade eller glappade hans gång: för öfrigt skulle det högligen glädja Deolätus, om det af Försynen unnades Troubadouren att hinna det högsta i konsten genom en mera sorglös, angenäm och blomsterströdd väg, och om han aldrig komme i den ställning, att det klagande minnet af en förlorad personlig sällhet blefve grundtonen i hans sång; ty i den motsatta slemnia belägenheten, hvilken är Deoläti, att nemligen förtjusa verlden med att i sina sånger visa den en i ljus och skuggor skickligt fördelad bild af allt tänkbart ljuft, skönt och sällt, utan att sjelf någonsin ha njutit det iner än i tankan, - kunde Troubadouren, åtminstone icke i alla afseenden, komma. - Troubadouren bejakar detta häftigt, men önskar lifligt att af Deolätus få höra något öfver beskaffenheten af den bildningsgrad, hvilken han anser för den högsta, och på hvilken han önskar att de begge må träffa tillsammans. - Deolätus svarar Troubadouren (hvilken han säger sig älska såsom sin son, i hvilken han tycker sig se sin egen ungdom i en skönare gestalt åter upphlomma, och om hvilken han hoppas, att han skall bli en arfvinge af hans konst, större än mästaren varit) - att det redan börjar bli sent på aftonen, luften kylig, stjernorna framtindra på himlen, och att han före deras affärd ännu har åtskilligt att förrätta; också måste väl Troubadouren betänka sig på några förberedelser *) till resan, samt taga afsked af sina närmaste bekanta o. s. v., bland annat borde han väl, om hjertat och poesien hos honom sutte på rätta stället, uppsända en afskedshelsning till fönstren af det hus, hvars gafvel och balcon nu så underbart i högröd färg belystes bland pinjer och granater af aftonrodnans glans - (Troubadouren omfamnar honom rodnande) -: dock är han med få ord beredvillig att säga honom sin mening; under hafsfärden och framdeles få de tillräcklig tid att utförligare samtala derom. Ser du, det felas mig för närvarande ingenting vidare, än - religion. - Troubadouren yttrar öfver denna nya sällsamma Deoläti sjelfpåstådda brist den högsta förundran, och säger att Deolätus i sina skrifter, sina verkningar och sitt umgänge med menniskor hittifls förrådt helt annat, än brist på religion. - Deolätus infaller; *) För kostnaden o. s. v. sörjer Deolätus.