291 föreståndare, stjernornas harmonier o. s. v. Hittills hade han blott förmått bemäktiga sig fragmenter deraf. - Under det han ligger försänkt i dessa betraktelser, gläder sig öfver den praktfulla sydliga aftonrodnaden o. s. v. och uppgör allahanda planer för sin återstående lefnad, kommer Gendillah till honom, helsar honom med sin vanliga vänlighet och frågar hur han befinner sig hos henne? sätter sig bredvid honom och berättar, att hon är trött af en resa som hon gjort för att med lyckbringande auspicier och egenskaper begåfva ett barn, som Lila framfödt, och under vägen har hon fått tillfälle att förrätta ännu en annan god handling (upp-finnes vid tillfälle ad libitum), af hvilket alltsammans hon vore försatt i förträffligt lynne. Hon gör ett tecken, och straxt uppskjuter sig ur jorden framför Deolätus och henne ett dyrbart bord besatt med kostliga rätter och drycker (i orientalisk smak); de hålla nu sin aftonmåltid, och hvita elfvor betjena dem. Under denna aftonmåltid förs ett samtal, hvaruti Gendillah framställer för Deolätus de djupaste, dittills af honom blott anade, läror om själens natur och andeverlden, andarnes fall, deras förhållande till denna pröfningsverld och framtida öden m. m. I detta samtal concentreras, i de skönaste jamber och det möjligast enkla språk, blomman af allt hvad Plato (särdeles i Phädros, Symposion och Ti-mäos), Zoroaster och Brahminerne sagt öfver dessa ämnen, men tillika bragt i sammanklang med Christendomens dogmer; stor konst måste användas på denna dialog, emedan den icke får bli för lång och tillika icke för dogmatisk och tungrodd i afseende på det luftiga, fantastiska väsendet af en saga. - Tillika underrättar honom feen, att Florinna snart ankommer till hennes borg, och att hon sannolikt skall äga mod att ej låta afskräcka sig af de glatta branta grundmurarne. - (Under det Deolätus ännu ligger ensam under palmen, hör han åter sorl och hvimmel, hvilket han flera gånger hört på en viss sida af feens park, uppstigande från, som han tyckt sig se, en krälande mängd menniskor i djupet nedanföre den branta bergväggen; men det stora afståndet gör, att han hvarken tydligt kan urskönja gestalterna eller förstå hvad de der nere företaga sig. När nu Gendillah kommit, och innan deras djupsinniga ande-samtal begynner, frågar han feen, hvad detta hvimmel och sorl betyder, och hvad väl dessa menniskor vilja. Gendillah underrättar honom nu, att dessa menniskor äro 66,000 coquetta qvinnor, gamla och unga, hvilka, omgifna af deras kurtisörer, fördrefvo sin tid med att spegla sig i den lodräta slipade kristall väggen af hennes borg; de hade, vansinniga af fåfänga och sjelfbeundran, engång fallit på det orimliga förslaget att eröfra Feernas borg, döda eller jaga ut dem, dricka af den eviga ungdomens källa, som funnes på spetsen af detta berg, och göra sig sjelfva till feer; men Gendillah behöfde, för att spara sig och sina undersåtare