Hos oss är sångtrasten uteslutande sommargäst. Han kommer hit i slutet af mars eller första dagarna af april och börjar genast sin konsert, om vädret är vackert. I arla timme slår han sin första drill och håller sedan på flera timmar för att taga sig en längre siesta vid middagstid. Men fram emot kvällen stämmer han upp på nytt och sjunger då, tills det blir nedmörkt. Då blir det plötsligt ett tvärt slut på visan. Som en pil kastar han sig ned från sin sångarhöjd och går att intaga sitt nattkvarter i någon tät, skyddande grans nedre delar. Efter tre a fyra veckors frilufts- och konstnärslif börja makarna tänka på bosättning. In till stammen på någon liten gran eller buske och ej långt från marken bygga de af kvistar, lav och murket trä ett mycket skickligt sammansatt bo, som inuti beklädes med mjuka och värmande ämnen. Honan lägger fem klarblå ägg, som äro glest öfversållade med svarta prickar. Sångtrasten förekommer i hela Europa och Sibirien. Hos oss är han allmän ända upp till höga norden. Kärt barn har många namn. Här ett florilegium: taltrast, talltrast, nordisk näktergal, fjällstare, taltätting, nattvaka, klera, klådra, klädra, kleddra, kramsfågel — det sistnämnda i Skåne. Skåningarne fästa sig visst särskildt vid att den ädle sångaren är... 'madnyddig'.

Snöskatan

(Fig. 2; tafla I.) är en annan medlem af familjen, som personligen nog är mera känd än sin nyss omtalade frände. Hon kallas ock björktrast utom en hel del andra provinsiella och skäligen barocka namn, som vi icke gitta upprepa. På latin heter fågeln Turdus pilaris. Till sitt yttre är snöskatan ganska lik sångtrasten, men hon är större och har liksom en grå slöja öfver bakhufvudet. Denna fågel stannar oftast kvar året om uppe under våra breddgrader men stryker omkring i flockar samt bor kolonivis. I små löfängar eller i med alar bevuxna kärr- och sandmarker kan