I vanliga fall är rödstjärten ganska skygg af sig, men har han ägg eller ungar, är han icke alls modlös. Då ser det till och med ut som ville han gå anfallsvis till väga. Han flyger från ställe till ställe, med sin inbillade fiende som medelpunkt, reser upp fjädrarna, 'skäller', som vore han ursinnig och skakar på stjärten på ett mycket komiskt sätt. I allmänhet vore det dumt att göra rödstjärten något illa. Han är en mycket nyttig fågel och ogement treflig att ha i närheten af sin bostad. *

Två kusiner.

Öfver allt Sveriges land äro de hemmastadda de två — stenskvättan och buskskvättan. Den förstnämnda håller sig mera framme än den senare, skriker mera och är därför mera bekant. För resten står hon före på stamtaflan. Det är därför rätt och tillbörligt, att vi börja vår biografi med

Stenskvättan.

(Fig. 5; tafla I.) Många tycka, att denna fågel — Saxicola oenanthe — är en oförskämd liten gynnare, ty kommer man för nära hans boningsplats, så flyger han emot en, till utseendet alldeles rasande, med uppresta fjädrar, och anfäktar sig samt 'skäller' på en, som vore han besatt. Men det är nog icke oförskämdhet, detta, utan fastmer en yttring af personligt mod, som är aktning värd. Betänk bara! Mellan ett par block i den mossiga stengärdsgården där borta ligger fru Saxicola i sitt rymliga rede och väntar på ankomsten af ett småherrskap, som redan börjat visa lifstecken i de sex eller sju vackra, grönblå äggen. För den skull får ingenting störa henne. Hon måste ha lugn. Då en passerande visar sig på