Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två kusiner - Stenskvättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afstånd, ilar därför husfadern till hans möte — med huru
våldsamt klappande litet hjärta har ännu ingen undersökt! — och
beder beskedligt på sitt stakota skvättespråk:
— Käre ni, ge er i väg härifrån; hvad har ni här att göra?
Mor ligger i väntande dagar, adjö adjö!
Förstår man något så när denna vädjan och rättar sig efter
densamma, så följer den lille hjälten en ett godt stycke på väg
och ropar erkännsamt:
— Så där ja, det var duktigt gjordt; skall gärna göra er
samma tjänst vid tillfälle...
Stenskvättan är för resten en hederlig och skötsam fågel, som
man bör akta sig för att förfördela. Han är nämligen en flug- och
insektjägare med framstående egenskaper, som håller luft och
mark rena från flygande och krypande ohyra af mångahanda slag.
Att han skall jaga för att på så sätt gagna människorna vore
naturligtvis och emellertid för mycket begärdt. Han arbetar —
han som andra — för födan. Men härigenom blir han en länk i
naturens stora varelsekedja i kampen för godt och rätt samt hör
följaktligen till de afgjordt nyttiga fåglarna.
En presentation är säkerligen öfverflödig, och om den nu sker
i förbigående, så är det mer för formens skull. Hufvud och rygg
äro på hanen grå, vingarna bruna, med ljusare fjäderkanter,
öfvergumpen rent hvit, stjärten svart med upptill hvita sidopennor,
bröst och buk hvitgula. Som en fortsättning på öfre näbben
sträcker sig under ögat ett svart streck, som blir bredare baktill
och tvärt afskäres vid halsens början. Honan har orenare, mer i
brunt gående färger, och bandet från näbbroten är gråbrunt.
Fågelns längd är mellan 15—16 centimeter; äggen äro 20 à 22 mm.
Stenskvättan bebor största delen af gamla världens nordligare
trakter, allt ifrån Grönland intill Stilla hafvets kuster. Hon finnes
äfven i Norra Afrika och i Amerika ehuru rätt sällsynt på
sistnämnda kontinent. På Grönland har forskaren icke framträngt
till trakter, där ej stenskvättan varit före honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
