Men snart nog kommer han åter, slår en ny drill, springer ut på stockens yttersta ände och störtar sig hufvudstupa i vattnet. — En själfspilling — hvad? — Åhnej, så illa är det icke. Gif akt på den lille dykaren djupt nere i det klara vattnet! Med vingarna arbetar han sig hurtigt upp emot strömmen; kommer han bottnen nära, så springer han på den och vänder hufvudet hit och dit. Han söker något? Jo säkert, och där fann han det: — ett litet kräftdjur, som svänger sig under hans omilda grepp. Men det hjälper icke. Fången bringas upp i dagsljuset och kylan, och på stocken spisas han utan alla ceremonier, utan sås. Denne fågel är strömstaren — Cinclus cinclus, tillhörande familjen trastar och ordningen tättingar. Som häckfågel tillhör denna fågel egentligen vår halfös nordligare delar, enkannerligen fjällvärlden, men han finnes dock sparsamt spridd ända ned till norra Skåne. I Finland och Norge förekommer han äfven, och någon enstaka gång skall han ha häckat i Danmark. Strömstaren är en konstbyggare af hög rang och sammansätter sitt bo med mycken omsorg och skicklighet. Till plats för detsamma uppsöker han något rymligt hål i en mur eller en dammbyggnad, så nära vattnet som möjligt. I brist på sådana skyddsvärn slår han sig ned i någon grytartad stenhop. Att han stundom måste dyka under vattnet för att komma dit, generar honom icke. Med byggnadsmaterialierna i näbben beger han sig raskt ned i det kalla vattnet och försvinner för en lång stund men kommer omsider åter i dagen för att skaffa mera. Boet, som sammansättes af fast sammanarbetad mossa och som har en bale af torra löf och grässtrån, är alldeles ovanligt stort för en så liten fågel. Det kan hålla ända till en tredjedels meter i genomskärning. Det är öfvertäckt och har en ingång från sidan. Det har nog sina giltiga skäl, att nästet konstrueras så omsorgsfullt, ty äggläggningen börjar, medan det ännu är vinter,