Säfsångaren, som ankommer till vårt land i medlet af maj och drager bort i september, lefver hufvudsakligast af flugor, spindlar och af i vassen vanligen förekommande skalbaggar samt deras larver. Sitt bo hänger han upp på omkring en half fots höjd mellan strån på någon i vasskanten eller inne bland vassen växande tät tufva af starrgräs. Det är skickligt sammansatt af torrt gräs och mossa samt inuti fodradt med fina strån, gräsblommor, hår eller dun. Ibland bygger dock fågeln i en buske eller bland rötterna på marken. Äggen äro till grundfärgen gulhvita samt öfversådda med ljusbruna eller grågula punkter, sammanbundna med hårfina streck. * Dessa tre älskliga sångare äro mindre observerade än de borde vara. Visserligen hör man dem och glades ofta åt deras sång, men till naturen äro de blygsamma och söka ej ådraga sig uppmärksamhet samt bli därför förbisedda. Men just därför förtjäna de ett studium. Man får emellertid härvid gå försynt till våga och smyga sig fram, ty ett burdust uppträdande skrämmer dem. Lyckas man åter få håll och känsel på dem, skall man erfara ett synnerligt nöje af bekantskapen med de enkla varelserna och skatta deras vackra sång dubbelt högt. Alla tre förtjäna de hägn och skydd, ty de äro stora insektsutrotare. *

Kungsfågeln.

(Fig 11; tafla II.) Den lille minste i vår fågelfauna skola vi nu beskrifva. Han heter Kungsfågel på svenska. Latinarne kalla honom Regulus regulus, och det är just af honom, som författaren lånat sin signatur.