Det är nog bra många, som inte ens veta om att denne pigge skogslöpare finnes till i världen. Han är nämligen så liten och obetydlig, söker så föga göra sig bemärkt och försvinner så totalt bland grönskan, att han mycket lätt blir förbisedd. Detta tyckes emellertid ej smärta honom. Han är en individ — trots sin litenhet — och lefver helst sitt eget lif. Efter som vi tala om hans kroppsliga dimensioner, måste vi naturligtvis ge några siffror. Tag sålunda fram ett metermått och afskilj på detsamma en decimeter. Finge du nu fatt i en kungsfågel och lade honom sträckt på denna prokustessäng med stjärt och näbb, så skulle han icke hålla måttet utom i sällsynta fall. Vanligtvis är han blott nio centimeter i längd, i öfrigt tämligen satt och knubbig, väl proportionerad. Den lilles dräkt är smakfull för att icke säga elegant. Strupe och buk äro chokladgula, ryggen olivgrön, stjärten mörkbrun med gulskiftande pennfan och vingfjädrarna kantade med hvitgrått, så att de små flygapparaterna varda vackert randade. Hjässan är orangegul, och öfver de små mörka ögonpärlorna ligger ett par nästan svarta bågar, som ger hela 'ansiktet' en lustig, något yrvaken karaktär. Näbben är spetsig och relativt lång, fötter och ben ljusbruna. Kungsfågeln har inga regelbundna vanor i afseende på sin sommar- och vintersejour, ty en del af dem emigrera om hösten, en annan stannar kvar. De bortflygande återkomma emellertid i april månad, och i maj börja de alla sin bosättning. Hvarenda granskog vimlar af dem, men deras bon äro icke lätta att hitta. Det består af grön mossa samt granlav, som med spindelväf fastgjorts hängande under någon lummig grangren. Det inre är fodradt med små dun och fjädrar, och det hela utgör ett litet under af byggnadskonst. Att sammansätta det lärer medtaga en tid af cirka fjorton dagar. — En forskare räknade i ett dylikt bo ända till 2,194 små fjädrar. Man kan sålunda förstå, att på mödan se de små makarna ej.