Mellan paren synes egendomsfördelningen vara genomförd, så till vida att det ej påträffas flera på ett ställe. Det är nog försörjningsmöjligheterna, som här spela in. Emellertid har man observerat, att stammen minskas. Skatan är ansedd för att vara en intelligent fågel och besitter en ej obetydlig grad af människokännedom. Där hon fredas och omhuldas, blir hon snart halftam, men om t. ex. en främling där blott en gång uppträder fientligt emot någon af stammen, så blir han förklarad varg i veum och föremål för igenkännande och fruktan, om han sedan ej återkommer förrän år efteråt. Att skatan spår våt- eller torkår genom att bygga högt eller lågt, är en allmänt utbredd tro bland menige man, hvilkens grunder emellertid äro svaga. Skatan bygger högt, där hon ej känner sig trygg utan fruktar öfverfall och plundring. Där höga träd saknas, bygger hon lågt. Vi ha själfva funnit hennes bo i en slånhäck, men så var också denna så tät, att ej ens en katt skulle kunnat aflägga visit hos makarna. Skatans dräkt är väl bekant och behöfver ej särskildt beskrifvas. Hvitt samt metalliskt grönglänsande svart äro hennes liffärger. Det mest karakteristiska i hennes yttre är den långa stjärten. Fågelns flykt är tung och långsammare än andra kråkfåglars. Skatans latinska namn är Pica pica. Utom det vedertagna svenska namnet kallas hon på skilda orter för skjora, skjura, skära, sköra, skär. Västgötarna dra till och med till med — 'Skams fugl', men det tycka vi är skamligt. *

Nötskrikan.

(Fig. 22; tafla IV.) En skränfock bland fåglarna — ja, så hörde vi en gång vårt 'föremål' för denna uppsats benämnas af en skogsvandrande studiosus. Och namnet var minst lika betecknande som de många