Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försjunken i sig själf hvilar hon sin satta kropp stadigt på de
omkring grenen fast slutna klorna. Hennes svarta hufvud med de
kloka ögonen och den kraftigt byggda näbben vittnar om vakenhe
och födgeni, den grå ryggen och underkroppen sticka harmoniskt
af mot de svarta vingarna och stjärten, och i hela uppenbarelsen
ligger det någonting, som vittnar om förnöjsamhet, världsfilosofi
och stor förmåga att finna sig till rätta i lifvets skiften.
Och alla dessa egenskaper har hon af naturen samt gör sig
dem samvetsgrant till godo. Till något svärmeri förfaller hon ej.
Hennes läggning är praktisk från början till slutet.
Några synnerliga vänner har hon emellertid ej. Hon är ett
afskyvärdt skadedjur, säga några; andra åter påstå, att hon gör
nytta. Ja, allt beror nu på huru man ser saken.
Ur ren landtbrukaresynpunkt torde kråkans balansräkning
alls icke te sig så betänklig. Ty hon utrotar maskar, sniglar,
larver, gräshoppor, möss samt allsköns här ofvan ej uppräknade
insekter och större ohyra samt förstör äfven diverse afskräden,
som eljest skulle ligga kvar i det fria, öfvergå till förruttnelse och
sprida dålig odör. Å andra sidan äter hon säd och kan i så
måtto göra rätt stor skada, särskildt på mognande hvetefält.
Fruktträdgårdarna ha heller ingen fördel af att hysa henne.
Jägare och zoologer ha större skäl att ägna henne ett
decideradt hat, ty som äggfördärfvare är kråkan dödsvärdig. Särskildt
vid hafskusterna samt omkring större insjöar och kärrtrakter eller
mossar är hon en oförbätterlig röfvare, som har tusentals vadares
och simfåglars störda familjelycka på sitt samvete. Med stor
illslughet snokar hon reda på ändernas, doppingarnas, sothönsens,
bäckasinernas, ejdrarnas och brushanarnas m. fl. bon samt äter
ogeneradt upp äggen. Äro ungarna framkomna, så försmår hon
heller ej dem, till och med om de äro ganska försigkomna. Vi
ha själfva sett en kråka anfalla en halfvuxen ejderunge ute på en
af västkustens vikar och tillfoga honom betydlig skada samt
därefter drifva honom i land. Här tänkte hon nu göra processen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
