Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I likhet med så många andra fåglar tyckas kråkorna fördela
planeten sins emellan och fordra ovillkorlig respekt för denna
delning - under häckningstiden. Därför träffar man dem
vår-och sommartid blott i jämna par; men sedan ungarna fram i juni
lämnat boet och börjat flyga, slå sig traktens spridda familjer
tillhopa i stora flockar och ströfva omkring, till dess hösten kommer,
då de begifva sig till städernas grannskap eller till de på slätterna
liggande gårdarna, där de snylta sig till allt, de kunna komma
öfver, och äfven stjäla, hvad de komma åt.
Blir vintern kall, följer kråkan andra fåglars exempel och
reser till kontinenten. Ja, ofta beger hon sig af redan i oktober.
Färden sker flockvis och helst, då det är lugnt eller svag medvind.
Men kråkan flyger sakta, och det kan hända, att det växer upp
en storm, då hon befinner sig öfver det svallande haf. Då är det
ute med henne. Vinddrifven och utmattad tvingas hon att sänka
sig, får slag af vågorna och omkommer jämmerligen. På norska
kusten flöto en gång, efter en storm, öfver 600 drunknade kråkor
i land.
De emigrerade fåglarna återkomma i mars eller i början af
april. Som en egenhet anföres, att Ålands kråkor om vintrarna
flytta öfver till Sverige, som alltså är deras kontinent. Också den
passagen lär kosta många af emigranterna lifvet.
Något hvar har säkerligen hört berättas, att marskråkor äro
ätbara, Starkmagade mångfrestare försäkra, att de duga till
människomat när som helst och att i synnerhet de unga skola vara
riktigt läckra.
Kråkan är en klok fågel, som lär af erfarenheten och lätt kan
bedöma om fara är å färde eller icke. En bössbeväpnad person
har svårt att komma i hennes närhet. Går man däremot lös och
ledig, tyckes hon förstå, att faran är minimal, men pekar man
bara åt henne med en käpp, så lyfter hon omedelbart och flaxar
i väg utom räckhåll.
En dödsfiende af oförsonligt slag har kråkan i ufven. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
