En tredje art, bändelkorsnäbben — Loxia bifasciata — är däremot afgjordt olik de föregående, men denna art kan knappast räknas till nordens fågelfauna, enär han blott tillfälligtvis påträffats härstädes. * Korsnäbbarna bebo Europa till bort emot Ural. I Sverige finnas de från norra Skåne till Lappland. Jämväl på Gottland förekomma de. I Norge finnas de allestädes söder om Saltdalen. I Finland är fågeln allmän till höjden af Uleåborg. Danmark besöker han periodvis i stora skaror. Korsnäbbarna flyga väl, och under deras ströftåg hör man ofta deras locktoner ljuda så högt uppifrån luften, att man har svårt att med blotta ögonen upptäcka dem. Deras styrka är betydlig. Det är ej ovanligt, att man kan få se en flygande korsnäbb med en grankotte mellan klorna. Som nämndt är, lifnära de sig företrädesvis af granfrö. De fasthålla under skaffningen kottarna med klorna, bända upp fjällen med näbben och uttaga fröen med tungan. Understundom spisade äfven rönnbär. Det är i synnerhet den mindre arten, som sjunger. Sittande i toppen af en gran låter den vackra fågeln höra en täck liten strof, som med vemodig tjusning klingar ur skogarnas hvita underland. *

Domherren.

(Fig. 26; tafla IV.) Där sitter han, den lille flöjtisten, hvars melodiska lockton så behagligt bryter tystnaden i det frostbitna, ljusskimrande höstlandskapet. Den bara kvisten gungar under hans tyngd, och mot det blekblå himlahvalfvet skimra hans karmosinröda fylliga bröst,