sedan där lifvets glada dagar med maka och barn. Gråsparfven vet att finna sig. Det är något kinesiskt i hans natur, men om han har kinesiskt blod i ådrorna, veta vi verkligen icke. * Ingen etnograf har för oss utpekat gråsparfvens ursprungliga fädernesland, men att han intimt förenat sig med kaukasiska rasen och ej heller skyr dess naboer i Europa, det ha vi reda på. I Sverige är han allmän allt söderifrån långt upp i Lappland. Han finnes vid Bodö i Norge, man möter honom i hela Europa, i norra Afrika, i Persien, Centralasien, Indien och på Ceylon. I Amerika fanns han icke att börja med, men så begaf det sig, att några inflyttade européer saknade sina gråa bekantingar från gamla köntryt och rekvirerade några par 'afvels-djur'. Ordern effektuerades, djuren förtullades och utsläpptes. Hvilket år detta skedde, är ej bekant, men visst är, att i detta nu ha sparfvarna inkräktat hela Nordamerika från Atlanten till Stilla hafvet och äro så talrika, att de räknas som en landsplåga. Alldeles enahanda är för resten hans öfverflyttningshistoria till Australien. Gråsparfvens toalett är allmänt bekant och kan i öfrigt när som helst studeras på lefvande modell. Gulbrunt, grått och svart äro hans liffärger. Fågelns längd är 151—178 mm. Vingen håller 70—80 mm. Sitt bo reder gråsparfven helst under tegelpannorna på ett tak. Ytterstommen består af torra strån. Det inre är varmt fodradt med fjädrar. I detta rede lägger honan 5 à 6 hvita, grå- eller grönaktiga ägg med ljusare grå eller bruna fläckar. Makarna hjälpas åt både att bygga och rufva. Ungarna matas med insekter och frön. * För att nu vara en smula lärd eller vetenskaplig på slutet vilja vi nämna, att gråsparfvens latinska namn är Passer