Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snösparfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aktiga tvärband öfver det förra, rygg och vingar rikt och vackert
dekorerade i svart, brunt och hvitt, bakryggen nötbrun och den
klufna stjärten svartbrun med ljusare fjäderkanter... Nå?»
»Snösparfven — Plectrophanes nivalis. — Af sparfvarnas
underfamilj ibland tättingarna ...?»
»Stämmer! Ja, de äro här nu.»
De komma ofta om vintrarna, ehuru icke alla. De äro höga
nordens äkta barn, fjällens sångare, ödeviddernas nybyggare.
Mellersta Sveriges slätter äro deras Riviera ...
Rundt om norra polen har snösparfven sitt fädernesland. På
de stela, ödsliga fjällplatåerna ofvan trädgränsen lefva de parvis
sommaren öfver, njuta sin korta kärleksdröm och fostra sin lilla
familj. Boet bygges under en sten eller i en klipprämna; det är
stort, rikt madrasseradt med hår och fjäder, och i det lägger
honan i medlet af juni fem eller sex gråhvita, med bruna och grå
fläckar beströdda ägg. Så börjar rufningen. Under denna tid
sitter hanen dagen i ända och sjunger på en sten i boets närhet
och aflägsnar sig blott då och då, när det gäller att söka föda.
Märkligt nog är det alls icke ondt om sådan däruppe i fjällen.
Det vimlar af insekter, och fjällväxterna lämna sin rika tribut af
blad, knopp och frö. Den förnöjsamme behöfver så litet.
Snösparfven har bokstafligen genomfört det program, som man
tillvitar smålänningen: ’Om man sätter honom på en sten, så försörjer
han sig’.
Ingen annan sångfågel söker sitt hemvist så högt uppe på
fjällen som snösparfven, men så kan heller, ingen njuta sitt
sommarnöje lika ostördt som han. Där finnas trakter, som aldrig
trampats af människofot. Djurlifvet är också sparsamt, och högst
uppe har man blott sällan besök af fjällugglan, jaktfalken,
dvärgfalken och fjällvråken, som eljest slå i vildmarkernas lägre bygder
Det är sålunda idylliskt nog däruppe, inga fiender att frukta, inga
grannar att gräla med.
Det måste sägas,att fågelns sommardräkt är en helt annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
