Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snösparfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än han bär, då han kommer ned till oss. Han gör i de stengrå
omgifningarna intryck af att vara en svart och hvit fågel, svart
på ryggen och hvit undertill. Hufvud och nacke äro emellertid
ljust gråaktiga, och ryggfärgen, som ter sig likt ett löst pålagt
täcke med rakt dragen begränsning öfver skuldrorna, är
marmoreradt medels mörkbruna fjäderkanter, och så äro jämväl de ving-
och stjärtpennor, som äro mörka. Kände man ej till denna
betydande periodiska färgväxling, skulle man kunna tro, att man
hade för sig en helt annan fågel än den, med hvilken man gjort
bekantskap i Mellan-Sverige under vinterns dagar. — Både vinter
och sommar äro honans färger mindre klara än hanens.
I de skandinaviska länderna häckar snösparfven endast i
fjälltrakterna och vid Finnmarkens kuster. Vid fisklägena där uppe
är han lika vanlig som gråsparfven hos oss. I Amerikas höga
nord förekommer han på samma sätt. På Färöarna häckar han
sparsamt, men på Island är han den vanligaste bland alla fåglar.
Man har gissat, att han äfven i ringa antal reder sitt bo på
Grampianbergen i Skottland, men detta förmodande är icke bevisadt.
Fram i oktober börjar det bli knappt om maten däruppe i
vildmarksbygderna. Då samla sig snösparfvarna i skaror och
begifva sig i kortare dagsresor söder ut. Det ser nästan ut, som
om de under dessa emigrationståg stode under ledning af någon
efter system handlande utkvarteringskommission, ty fördelningen
sker så, att ej allt för många komma på samma trakt. Naturligt
nog sker detta med hänsyn till födan. Det händer därför, att
man — när de förekomma alls — finner fåglarna någorlunda jämnt
öfver ett stort område, öfver hvilket de helt plötsligt slagit ned,
som vore de fallna ur skyarna.
De sälla sig här med frändskapens rätt till grå- och
gulsparfvarna, som på gårdar, stigar och vägar söka sin föda i
halmboss och spillning. Att de äro främlingar, ser en hvar vid
första ögonkast. Men själfva se de föga främmande ut. Snön är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
