Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sånglärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jublande allegretto. Det var lärkan, som sjöng, och där stod
ynglingen från norden, darrande i hela kroppen, leende och gråtande
på samma gång.
Han hade funnit en vän i det främmande landet, och därför
afstod han från att resa hem. Dagligen kom han nu upp i bergen,
och lärkan sjöng mod i hans bröst; sydlandets sol, vindar och
luft göto hälsa i hans blod, och ... många år ha gått sedan dess.
Af ynglingen har blifvit en verksam, aktad och aktningsvärd man,
som ofta med djup tacksamhet tänker på de många vägar,
försynen har att rädda dem, hvars timme ännu ej slagit.
*
Då den nordiska marken ännu behåller snöfallen på och aå
blott en och annan bar fläck kan upptäckas kring buskar och
stenar, anländer sånglärkan hit på sin flyttning söder ifrån. Ingen
vet just reda på när hon kommer, ty hon tyr ej till människan
och väcker intet uppseende med sin toalett. Brunsvart är hon på
rygg, vingar och stjärt, och fjädrarna har hon kantade med grått.
Strupe och bröst äro rostgrå eller gula, öfversållade med små
brunsvarta fläckar; öfver ögonen har hon ett ljust band; näbben
är brun, fötterna gula.
Så klädd sticker hon ej af från marken. Icke ens lärkfalken
ser henne, om han ej kommer alldeles nära och om hon blott har
förstånd att trycka och sitta stilla mellan ett par jordkokor.
Så länge luften är kall och vinden sveper med snövingar
öfver slätterna, håller sig lärkan vid marken, men kommer sedan
en dag då solvarm, blå och glänsande fuktighet dallrar i luften
och ljumma fläktar vaja med hängbjörkens kvistar och sätta
fjorårsgräsen i vaggning, då stiger hon på snabba vingar högt, högt
upp i rymden och sjunger jublande solens och vårens lof. Och
barnen, som åka kälkbacke på de mörnande drifvorna eller leda
snövattensbäckar utför branter kring träd och stenar, spritta
plötsligt till, lyssna med öppna munnar och tindrande blickar men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Apr 26 22:48:26 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0123.html
