Vi ha aldrig sett göktytan uppträda i flock. Hvart par eller familj lefver för sig och söker intet umgänge med fränder och släktingar. Göktytan är spridd öfver hela gamla världens norra del och finner sig lika väl hos engelsmän och svenskar som hos ryssar, mongoler och japaner. Upp till höga norden går hon dock ej. I Sverige har hon sin gräns uppe vid Östersund och Sundsvall. I Norge har man observerat henne vid Trondhjem, i Finland vid Uleåborg. Redan i slutet af augusti beger sig fågeln söder ut, enkannerligen till Medelhafsländerna, alla vingade småkräks vintersanatorium. Hvilket grej därnere skall vara! Men det är sant! Italienarna fånga ju småfåglar i millionvis och åta dem med god smak, till omväxling med sin flugsmutsade makaroni. Det är detta, som gör, att stammen alltid är ungefär densamma. Skulle en sådan fågelmordsmani ingå som en regulator i naturens stora hushållningsplan —? Ja — kanhända! *

Större hackspetten.

(Fig. 42; tafla VII.) Sitter det en trumslagare uppe i något af träden? Den ena hvirfveln går efter den andra, stundom med dof, stundom med friskare klang. Ljudet är så skarpt, att det ger eko i bergssidan, och ibland verkar det som lystringssignal för bofinkar, trastar och gulsparfvar. Men så skär plötsligt ett rungande kjick kjick i hvisselton genom luften, och i detsamma skjuter en halfstor fågel i klara färger fram ur någon dold topp, svänger nedåt marken och slår sig fast på stammen af en gran, som är gammal och grå och bär fotslånga testar af skägglav på sina murkna, kväfda nedergrenar.