Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större hackspetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är större hackspetten, och där han nu sitter stilla en
minut, liksom för att hvila sig efter den svindlande dykningen i
lufthafvet, ha vi godt tillfälle att betrakta honom.
Som vi äro finbildade estetici ge vi inte hans kroppsform
något högre skönhetspris. Hufvudet är för stort för den lilla
kroppen och näbben nästan för stor för hufvudet. Men dräkten
är sömmad efter vida kokettare mönster och i lifligare färger än
våra flesta nordiska fåglar vanligtvis bära. Han har pannan
rostbrun och nacken karmosinröd. Hufvudets sidor och en fläck på
hvardera sidan af bakhalsen samt en stor fläck på hvardera
skuldran äro hvita. Vingarna äro svarta med hvita fläckar. Stjärten
svart; dess yttre pennor äro marmorerade med hvita tvärband.
Sidorna af halsen samt en fläck på bröstsidorna äro svarta.
Strupe, bröst, buk och sidor äro gulhvita och undergumpen
lackröd. Iris är brun, näbben mörkt hornfärgad och de starka
fötterna svarta.
Den röda kalotten antyder, att det är en hane, vi ha framför
oss. Honan saknar denna eleganta mössa, men eljest är hon lik
sin gemål.
Hackspetten är träarbetare ex professo. Naturen har alldeles
bestämdt hänvisat honom till detta yrke.
Näbben — rak, hvass och otroligt stark — är för honom ett
verktyg af yttersta vikt. Han begagnar den till sond, borr och
mejsel. Gäller det blott att söka sin föda, hackar han med
densamma på trädens bark och skrämmer såmedels de i springor och
skrymslen förstuckna insekterna att röra på sig, komma fram eller
blotta sig. De lifliga ögonen varsna äfven den minsta lilla varelse,
och i ett nu är bytet fångadt. Härvid ha de god hjälp af sin
långa tunga, som kan sträckas utom näbben och hvars spets är
försedd med en borste af hullingar, på hvilka insekterna fastna.
För öfrigt håller sig denne träkännare icke blott till ytan af
tingen. Han vet, att inuti gamla stammar en hel värld lefver och
hafver sin varelse samt att de flesta af dem smaka bra och äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
