Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större hackspetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närande. Sådana döende skogsresar äro därför att räkna bland
hans käraste jaktmarker. Hål vid hål hackar han i det mjuka
virket, och larver och puppor dragas fram, en efter annan, ur sina
mörka kanaler. Det är detta hamrande, som höres lång väg i
den eljest tysta skogen, men arbetet lämnar dock synbara spår
efter sig, ty spånor, flisor och fiberbitar singla långsamt ned till
marken och vittna om den lille timmermannens trägna id.
Denna art stannar i regel hos oss hela året om, men då
kommer det gifvetvis en tid med magert kosthåll. Då håller han till
godo med litet af hvarje: — rönnbär, oxelbär, tall- och granfrö.
För att komma åt de senare lösgör han kottarna, fäster dem i
någon klyka och bearbetar dem med näbben, så att fjällen ryka
omkring. Men fröet tar han omsorgsfullt till vara. — I öfrigt
föraktar han visst icke omväxling, ens sommartid. Han har funnit,
att körsbär äro mycket lämpliga som dessert, hvilket allvarligt retar
mången stackars backstugusittaregumma, som har ett par
fågelbärsträd utanför väggen och tänker få kaffebönor i utbyte mot de
små frukterna.
Näbben-instrumentet gör för öfrigt lika stor eller ännu större
nytta, då det gäller bosättning. Hackspetten tycker icke, att det
är någon vån att slå sig ned i utaf naturen i träden danade hål.
Han är karl för att göra sådana själf. och det i ett huj ändå.
Särdeles ändamålsenliga härvidlag tycker han aspar vara.
Byggnadsplanen har han i hufvudet, och någon ritning behöfver han
ej. Först slår han upp ett lagomt stort, cirkelrundt hål rätt in i
stammen och går sedan på djupet, så långt han tycker lämpligt
vara. Spån och flisor kastas ut undan för undan, men en del
häraf lämnas kvar, och på dessa spillror af den lefvande stammen
lägger honan sina klarhvita, skinande ägg, vanligen fem till
antalet och 25—26 mm. långa samt 19—20 mm. tjocka.
I förbigående bör kanske anmärkas, att fastän hackspetten
företrädesvis till boträd väljer den relativt mjuka och lättarbetade
aspen, han visst icke är rädd för att borra i hårdare trä. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
