klähvittuggla eller klähvitt (Södermanl., Västmanl., Dalarne), ofoejd (Västmanl.), och harfånget (Österg., Småland). Fågelns längd uppgår till 370 à 450 mm.; vingens längd är uppmätt till cirka 300 mm. Äggen hålla i längd 45 à 50 mm., i tjocklek 38 à 40. *

Tornfalken.

(Fig. 44; tafla VII.) När vårsolen värmt luften en smula, smält snön och lockat fram fältens torftiga villebråd af åkermöss, sorkar, grodor och ödlor ur deras vinterboningar, ser man ofta en skatstor fågel med kortare stjärt långsamt segla fram öfver slättbygden, ifrigt spejande bland markens skrymslen och ojämnheter. Ibland gör han halt i luften, breder ut stjärten och håller sig sväfvande på dallrande vingar en lång stund, störtar sig därpå plötsligt ned ett stycke men stannar igen och skjuter slutligen som en pil till marken, där han sedan kvardröjer en lång stund, ifrigt upptagen af någon hemlighetsfull förrättning. Det är tornfalken — Falco tinnunculus — som är ute på jakt och som lyckats fånga en råtta, hvilken han spisar på stående fot och färsk gärning. Och som steken var rätt stor, finner han sin aptit tillfredsställd för en timme eller så, hvarför han slår sig ned på toppen af en telegrafstolpe ett stycke från vägen och roar sig med att betrakta folkvimlet på den ej alltför lifligt frekventerade trafikleden. Synnerligen rädd är han icke, hvarför man här har ett ypperligt tillfälle att betrakta honom. Tornfalken ser betydligt exotisk ut men är eljest rätt prydlig. Är fågeln en hane, så har han ryggen brunröd, med svart spets på hvarje fjäder, hvilket ger honom ett spräckligt utseende. Hufvud och nacke äro blågrå, och så äro äfven bakrygg och stjärt;