Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rapphönan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grönrågen såg så inbjudande ut i våras, att han och hon
beslöto att slå sig ned där för sommaren. Bredvid det stora
stenröset nära diket stod en berberisbuske, och mellan den och en
rödspräcklig granitkullring fanns en fördjupning i marken,
rundsvarfvad och välvulen, som hade torparens lille Per stått på
hufvudet där. Det hålet väckte makarnas förtjusning. — Girrick!
utropade han. — Girrick, girrick! svarade hon. Och så var saken
afgjord.
De skulle bo där! Girrick, girrick!
De drogo strån till madrasser — icke många, ty tiden hastade,
och förnöjsamt sinne fordrar så litet. Lyckliga par! De tänkte
hvarken på Tidaholm eller Nordiska kompaniet. De diskuterade
hvarken allmogestil, empire eller Louis quinze.
En vacker morgonstund kröp lilla frun ned i det lilla redet
och låg stilla en stund... Naturligtvis var maken nyfiken — det
äro ju alla karlar! — hvarför han kom och såg frågande ut. Då
skimrade en blixt af stolt ömhet eller af öm stolthet i hennes runda
lilla pirröga. Hon reste sig behändigt, och han såg — ett ägg.
Ett mycket vackert ägg för resten. Det var päronformadt,
rent olivgrått, smalare, men längre än en valnöt, och det var n:r 1.
N:r 2 kom dagen därpå, och innan den lilla slutade, hade
hon två dussin. Det stötte riktigt på fabrik. Med mindre än
tjoget nöjer sig en rättskaffens rapphönsfru sällan... Vi ha på ett
ställe i tryck sett uppgifvas, att en och annan skulle komma ut
med 42, men antagligen beror detta på att någon humoristisk
tryckfelnisse i ett gladt ögonblick kastat om siffrorna.
En sådan där massproduktion tar emellertid och naturligtvis
tid, och nära en månad hinner förgå mellan början och slutet.
Men då det kommit så vida, kryper lilla hon till kojs för
tjugufyra runda dagar och lika många nätter.
Men tro icke, att hon finner tiden lång och dyster. Tvärt
om! Mången kvinna skulle vara öfverlycklig med tiondedelen af
den kärlek, som rapphönsmaken ägnar sin utvalda. Han håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
