Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängsknarren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämväl ängsknarren är gemensam för det stora landkomplex, som
sträcker sig från Finisterre till Jenisej. Sporadiskt har han
uppenbarat sig i Amerika och på Grönland. Om vintrarna dväljes han
i norra Afrika.
Fågeln kommer sent upp till våra bygder. Ungefär i midten
af maj öfverskrider han gränsen mellan Göta och Svea riken samt
drager sedan nordpå, i mån efter som väderleken det tillåter. På
Sveriges yta är han någorlunda jämnt spridd, ehuru något
sparsammare i öfre Lappland. I Norge har han iakttagits vid Tromsö
och ett godt stycke upp på fjällen. I Finland går han vid kusten
upp till Uleåborg, men inne i landet stannar han söder om Kuopio.
Danmark tyckes han betrakta blott som en hvilostation.
Emellertid häckar han där också.
Ängsknarren trifves företrädesvis på sidländta, gräsrika trakter
eller i odlad bygd. Skogar och mossar skyr han. Helt säkert har
aldrig någon ’familjens olycksfågel’ fallit på den vilda idén att slå
sig ned i ett träd. Han flyger ogärna, men springa kan han. Den
tätaste säd hindrar honom ej. Han hukar sig ned, sträcker fram
halsen och liksom kilar sig fram mellan stråna. Att drifva upp
honom är ej så lätt, men går man metodiskt till väga, så lyckas
det. Jakten måste börja, då han skriker. Han står då vanligen
upprätt, med sträckt hals och näbben mot höjden samt hvarken
hör eller ser. Då kan man avancera några steg, men så fort han
tystnar, måste man stanna och förbli orörlig. Fortsätter man att
på detta sätt växelvis skrida framåt och stå stilla, så kan man
till sist komma alldeles inpå honom. När han då öfver sig ser
en hög, hotande gestalt, blir han skrämd och flyger upp samt ger
sig af ett stycke, med darrande, korta vingslag. Synbarligen tycker
han emellertid, att vistelsen uppe i luften är allt för riskabel och
dimper för den skull ner igen. Har man då förlorat lusten att
vidare oroa den beskedliga och oskadliga varelsen samt öfvergifvit
förföljelsen, begifver han sig snart tillbaka till sin forna vistelseort
igen och låter på nytt därifrån höra sitt snarp-arp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
