lägger madame sina tre grå eller olivbruna, grönaktiga ägg, som äro öfversållade med mörka fläckar. Till häckplats söka makarna emellertid en ort, som icke alla dagar beträdes af förbivandrare eller nyfikna. På öde holmar och skär bosätta de sig gärna, ofta i stort antal. Vi ha en gång på en liten ö i en af de värmländska sjöarna påträffat tjogtals fiskmåsbon, liggande helt nära hvarandra. Dessa bon brukade för resten strandbefolkningen midt öfver regelbundet skatta — användande äggen till pannkakor. Ibland kan det hända, att måsen slår sig ned i ett gammalt öfvergifvet kråkbo, högt uppe i ett träd, hvilket onekligen är praktiskt. * Fiskmåsen — Larus canus, för all del! — bebor hela Europa och Asien ned till 53° nordlig bredd. Där det finnes öppet vatten, stannar han året om. Eljest begifver han sig till Medelhafstrakterna, Nildalen och Persiska viken. Hans kött är dåligt och tranigt och fjädern nästan värdelös. Naturligtvis är det detta, som gör, att han får vara ojagad. Som så många andra fåglar har måsen flera namn. Man kallar honom: mås, måse, måk, fiskmåke, maka, fiskmåg, lille magen, liten gråmåve, värpemåve, måga, säing, fiskmånse, mave och löfgjuse. Och nog räcker det! *

Lunnefågeln

(Fig. 59 i tafla X.) Om vi till sist skulle presentera en fjädrad varelse, som är så sällsynt i vårt land, att han blifvit tagen i skydd af k. vetenskapsakademien och har all utsikt att bli ett slags statspensionär? Ja — må göra! Han heter Lunnefågeln — på latin: Mormon arcticus. Har ni sett honom personligen, så har ni haft tur. Han har