bygder, som äro hans egentliga fädernesland. Lika sällsynt är han under vårflyttningen i Norge, Danmark och Finland. Emellertid behöfver man, om lyckan är god, visst icke begifva sig till fjälls för att göra bekantskap med denne, en af de vackraste bland vår nordliga faunas alla fåglar. Är man t. ex. på rörlig fot i september och har ögonen med sig, kan det vara ganska möjligt, att man helt oförmodadt stöter på de fjärran fjällens sköne näktergal, ödemarkens skald, den enslighetsdyrkande Luscinia suecica. *

Näktergalen.

(Fig. 3; tafla I.) Konung Pandion i Attika hade två döttrar, Procne och Philomela. En gång, då han invecklades i krig, fick han hjälp af konung Tereus i Daulis, Trakien, och afgick, tack vare detta bistånd, med seger. Som bevis på erkänsla för detta handtag gaf Pandion sin allierade, Tereus, sin dotter Procne till äkta. Men Tereus hade fattat kärlek till Philomela och tvekade ej att begå ett svek för att få henne till maka. Han sade därför om någon tid, att Procne dött, och bjöd den yngre systern att bli gemål åt sig i stället. Hon blef det också, men länge dröjde det ej, förrän hon upptäckte sanningen. Då räddes Tereus, och för att Philomela ej skulle kunna tala om hans nidingsdåd, skar han af hennes tunga, så att hon icke kunde tala. Men med konstförfaren hand sömmade hon i bilder sin sorgliga historia på en klänning, som hon sedan sände till den förskjutna Procne. Båda systrarna togo därpå en rysansvärd hämnd på Tereus: de dödade hans son Itys och satte kött af hans lik fram för fadern att äta. Men nu inblandade sig gudarna i den gräsliga familjetragedien. Tereus blef af dem förvandlad till en härfågel, Procne till en svala och Philomela till en näktergal. Itys väcktes till lif igen och fick tillbringa sina återstående dagar i skepnad af en fasan. Pandion