åter, som dött af sorg vid underrättelsen om döttrarnas vanära, fick också lifvet åter, men förskapades till en — fiskgjuse. - - - - Så där skrefvo grekiska skalder 'fågelkåserier' för två tusen och några hundra år sedan. I våra dagar ha vi icke så liflig fantasi... Det tillkommer läsaren att afgöra om detta är att beklaga. * Näktergalen — Luscinia philomela — är den berömdaste af alla fjädrade sångare i nordanland, men till sitt yttre är han anspråkslösheten själf. Ville man med ett enda ord beteckna kulören i kostymen, så kunde man säga, att den är brun. Som vanligt är, finnas emellertid vissa skiftningar. Nacke och rygg äro brungrå, med svag rödaktig vattring; strupen är hvitgrå, bröstet vattradt i gråbrunt, magen hvitgrå; vingfjädrarna och den långa stjärten gå i rödbrunt; iris och benen äro ljusbruna. Den tämligen långa och spetsiga näbben skjuter med sin öfverdel något framom den nedre. Fågeln är en afgjord insektsätare. Näktergalens familjeförhållanden angifvas med att den tillhör släktet rödstjärtar, familjen sångare, ordningen tättingar. Fågelns hela längd är 170 mm. Den kalla årstiden hos oss tillbringar näktergalen i Syrien, Arabien och östra Afrika, men då vårdagsjämningen är öfver och gamla Tellus börjar vända sin norra hälft allt mer emot solen, anträder den store artisten sin årliga färd upp emot hembygden. Mil efter mil bäras de små af sina spröda vingar upp emot nordväst ... och <poem> Väg visar dem ingen i villande blå — <tab><tab>De hitta ändå. </poem>* En vacker, mild kväll i maj höres plötsligt ur småskogen en mäktig stämma ljuda. Det är en obeskriflig, tjusande rikedom af toner i löpningar, rulader, drillar och fioriturer, med en växling i