finnes gamla, skrofliga och mossiga björkar eller ekar. Påträffas de någon gång i barrskog, kan man vara viss på att där också här och där finnes en grupp af löfträd. Ibland sluter blåmesen sig till grupper af talgoxar, men helst går han i lag med sina gelikar — hustru och barn. Fram på vintern uppsöka makarna gärna åter sin gamla kära restaurang, där värdfolket i så fall ofelbart spritter till af glädje vid det välkända lockropet. Och så går deras lilla årsidyll samma rund på nytt. Blåmesen finnes i hela Europa med undantag af Ryssland. I Sverige är han tämligen allmän, så långt ekskogen sträcker sig. I Norge går han upp till Nordland, i Danmark är han lika allmän som talgoxen. 1 Finlands södra delar finnes han men är mera sällsynt än på svenska sidan. På Gottland dväljes han året om och på Bornholm äfven. Vi ha oss ej bekant, att han hos oss i Sverige bär något annat namn än det officiella. 1 Danmark och i Norge heter han blaameise, i Finland sinitiiainen. *

Två små mesar.

Det är ett par af våra allra minsta, som nu skola bli föremål för en stilla betraktelse. De äro förnöjsamma, gladlynta, oförargliga och hemkära. Deras behof äro små, men näringsomsorgerna ge dem ändock mycket att beställa. Från arla till särla äro de i rörelse, pigga och lifliga, hoppande och klängande, kvittrande och pipande, ibland i stora sällskap eller i lag med släktingar på närmare eller fjärmare håll, ibland ock ensamma eller kamperande med någon närskyld eller kanske med sin ömma maka eller sin utkorade fästemö. Ty äfven de bli pin kära, förlofva och gifta sig, få småttingar och allt det där. Sådant är lifvet!