Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talltitan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin näring, som består af puppor och insektsägg. När man
iakttager, huru flitigt den lilla näbben dyker ned bland springor och
hål samt huru planmässigt sökandet fortgår, så länge man är i
tillfälle att följa fourageringen, kan man lätt fatta den betydelse,
en äfven så liten och obetydlig varelse ändå spelar i naturens
hushållning.
Det finnes ingen vildmarkstrakt, dit människan kan framtränga,
där hon icke finner talltitan före sig. Rundt om står furuskogen
ödslig och stum, och endast vinden spelar orgel i de sakta
bugande trädkronorna. Då tonar plötsligt alldeles invid vandrarens
stig ett käckt, liksom utmanande titt-ji-tä-tä-tä, och samtidigt
uppenbarar sig till synes samme lille bekanting, som man för några
dagar sedan lämnat i hemtrakten. Men någon vidare affär af den
jättestore, tungfotade skogslöparen gör urskogens lätte bebyggare
icke. Han sköter om sig och sitt och därmed basta. Kommer
jätten honom inpå lifvet och blir allt för närgången, flyttar han
sig till ett annat träd, och så är hela mötesäfventyret utspeladt.
Talltitan är en fågel med resurser. I likhet med andra mesarter
bygger och bor han helst i ihåliga träd, men där sådana ej stå
att upptäcka, sörjer han själf för ursvarfningen. Utan att hans
näbb kan uthärda jämförelse med hackspettarnas, är den dock
ganska hård, och på murkna träd biter den förträffligt. Man
häpnar en smula, då man ser en sådan där pygmé modigt angripa en
hundraårig stam och ur densamma bryta flisor, som stundom äro
lika långa som han själf. Men talltitan vet, hvad hon gör och
förmår, och många dar dröjer det icke, förrän boet är urhålkadt.
Sedan kommer inredningen, som ej heller är af alldagligt slag.
Andra fåglar nöja sig med torra strån, småkvistar och fjäder, ull
eller dylikt. Talltitan tycker särskildt om enbast. Vid
anskaffandet af denna ej just så öfver sig lättfångna artikel tillämpar hon
ordspråket ’själf är bäste dräng’. Får man tillfälle att åse
bastskörden, så är det ett nöje, som kan anses dyrbart. Nu vet man,
att barken spricker och fjällar af sig på gamla enar. Under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
