talgoxens men något mindre. Ur dem framkomma omsider små trädkryparebarn, som därefter få fostran och träning, så att de sedan, i sin tur och då pappa och mamma blifvit gamla eller gått hädan, kunna öfvertaga det ansvarsfulla yrket att hålla våra trädgårdar, parker och skogar jämförelsevis fria från otrefligt frat. Utom i Sverige — Gottland inbegripet — finnes denna fågel i Norge upp till Tromsö, i Finland till Kajana och i Danmark öfver hela landet, med undantag för Bornholm. Släktet omfattar sex arter, som äro spridda öfver Asien, Europa och Nordamerika. Af dessa är den nu skildrade arten ensam hos oss. På folkmål kallas trädkryparen i Närke trädrännare, i Dalarna eklus, i Västergötland trälus. Norrmännen kalla honom traekryber, danskarna trsepikker eller traelöber. På finska kallas han puukiipijä. *

Piplärkor.

Förbisedda, okända äro de små älskliga varelserna; men härför ha de kanske sig själfva att tacka. Ty oftast går det så med blygsamheten och anspråkslösheten, som ej gör väsen af sig och ej drager grann, i ögonen fallande klädebonad. Det är som Talis Qualis sjunger: <poem> Lof och klander skiftas öfverdrifvet hvar man mänger sig i lifvets damm. Ett jag vet dock, som blef obeskrifvet — den försyntes gång igenom lifvet, där han knappast mer än skymtar fram. </poem> Handen på hjärtat! Huru många af eder känna piplärkorna? Sånglärkan, den stora, allberömda och prisade divan kännen I alla, men hennes fattiga och aflägsna fränder frågen I icke efter.