senårsklassen förmår reda sig på egen hand, är det snart tid att tänka på höstflyttningen. Hämplingarna äro rätt sällskapliga fåglar. Till fosterbygden komma de i flock och hålla så samman, till dess bosättningen tager sin början. När första kullens ungar lämnas på egen hand» sluta de sig ihop i band, som tillsammans passera högsommarens vackra och varma dagar. Sent omsider sluta sig ock de äldre och de senkomna ungarna till de glada förstlingarna, men då är årstiden vanligen så långt framskriden — till regndiger oktober — att det är tid att ställa kosan söder ut. * Hämplingen — Linota cannabina — bebor hela Europa, i öster till Turkestan, i söder till nordvästra Afrika. Han finnes ock på Madeira och Kanarieöarna. I södra Sverige är han allmän, blir sällsyntare mot norr, men iakttages ännu upp emot Luleå, vid Ånge och på Frösön. I Danmark är han allmänt spridd. I Norge håller han sig utefter kusterna. I Finland förekommer han talrikt till Nyslott, men finnes enstaka till Vasa och Kuopio. * I Tyskland hålles hämplingen rätt mycket i bur. Hos oss ha vi aldrig sett någon i fångenskap. Bland svenska lokalnamn anföra vi endast: hamptätting, hampspink och hämpsparf. I Danmark och Norge kallas hän tornirisk. Finska namn äro hempponen och hamppuvarpunen. *

Tre busksparfvar.

I sparfvarnas stora underfamilj af finkfåglarnas klass intager släktet busksparfvar ett afsevärdt rum. I motsats till fältsparfvarna