Med sådana matar han äfven sina ungar. Höst och vår äta de frön. Höstflyttningen pågår från midten af september till midten af oktober.

Kornsparfven.

(Fig. 26; tafla IV.) den största af släkten, är en öfvervägande brun fågel, med skiftningar från det ljusaste till det mörkaste i nämnda färg. Teckningen och nyanseringen äro vackra, så att han ser mycket prydlig ut. Kornsparfven — Emberiza miliaria — är en invandrare, som på senare femtiotalet kommit till vårt land och där spridt sig, så att han nu ej är sällsynt, åtminstone i landets södra delar. Han är en stannfågel, som är mycket fäst vid födelsebygden, håller till på öppna, odlade fält, där han nog ofta förväxlas med lärkorna, och lifnär sig dels med insekter, dels med frön. Sitt konstlösa bo lägger han på marken. Äggen, fyra à sex, äro ljusgrå med mörkare fläckar och streck. Hanen är en lat krabat, och aldrig faller det honom in att biträda honan med rufningen, ej ens med ungarnas proviantering. Den stackars frun får sörja för allt detta själf, men så blir hennes toalett också alldeles utsliten, så att hon fram på höstsidan ser betydligt sjaskig ut vid sidan af sin prydlige gemål. Det enda han roar henne med är ett stycke gnisslande sång af problematiskt värde i musikaliskt afseende. * Hos oss ha stundom observerats två andra busksparfvar, videsparfven och dvärgsparfven, men båda äro så ytterst sällsynta, att vi ej finna skäligt att här befatta oss med dem. *