Sedan dess har jag påträffat den granna fågeln på vidt skilda ställen i vårt land och äfven stött tillhopa med honom här och där ute på kontinenten. Vetenskapsmännen, som ha till uppgift att från alla håll insamla fakta samt sammanställa och bearbeta dem, påstå, att blåkråkan är en 'östlig fågel'. Härmed mena de, att hon egentligen tillhör gamla världens östra delar, Sibirien samt Ryssland och östra Europa öfver hufvud taget, hvilket emellertid icke innebär, att hon alldeles saknas i Västerlandet, blott att hon där icke är så allmän. I Sverige skall hon först ha uppenbarat sig på drottning Kristinas tid, denna regentinna, som till vårt land inkallade så många celebra utlänningar. Fågelns ofvan citerade smålandsnamn kan därför måhända gälla såsom ett utslag af folkhumor. Hvarför skulle eljest den lysande främlingen speciellt betecknats såsom drottningens? Emellertid måtte främlingen trifts godt i Sverige, efter som hon för längesedan skaffat sig hemortsrätt och numera måste räknas bland fullt svenska ätter. I våra dagar är hon spridd öfver hela landet allt ifrån Skåne och upp till ekens nordgräns. Ej sällan öfverskrider hon emellertid denna gräns ganska betydligt. Man har sålunda funnit ett exemplar — ehuru dödt — vid Luleå. Det må i öfrigt anmärkas, att hon visar sig mera sällan i de västra provinserna än i de östra, hvarigenom sålunda bekräftas vetenskapsmännens ofvan påpekade iakttagelse om hennes sympatier för Österland. Lokalt taget tycker blåkråkan bäst om torra ängar, i hvilka finnas gamla ekar eller aspar. I något hål i ett af dessa träd inrätta makarna gärna sitt bo, som i öfrigt är så enkelt, det gärna kan vara, och i det lägger honan fram i vårdagarna sina fyra eller fem glänsande hvita ägg, som hålla vid pass 35 mm. i längd, mot 25 i tvärmått. Kännare ha tillvitat blåkråkan de felen, att hon är 'skygg och ostadig men grälaktig och bullersam'. Undras, om icke detta omdöme är mer att hänföra till vissa individer än till släkten. Visst