- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
84

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparfhöken - Hafsörnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammansatta näste, i hvilket honan lägger tre till fem hvita, med
stora bruna fläckar glest, öfverstänkta ägg. Från hemtrakten
anträda fåglarna emellertid allt som oftast långa jaktfärder, hvilka
sprida sorg och förtviflan i otaliga småfågelsbon utmed rofbanan.

Ungarna ha i uppväxten frisk aptit, och för att tillfredsställa
den ha föräldrarna ett hiskligt jobb. Sedan de små blifvit
flygfärdiga, håller familjen länge tillsammans. Då ungarnas
flygförmåga blifvit tillbörligt stadgad, roa de sig med att segla fram och
tillbaka öfver skogstopparna och hvissla på far och mor, som
oförtrutet och i sina anletens svett mörda i omgifningarna. Det
bör antecknas, att sparfhöken med stor skicklighet griper sitt rof
i flykten, där så passar sig.

Fågelns latinska namn är Astur nisus. I Värmland kallas han
speckhök, i Bohuslän spurvehög, på Gottland spärring och
spärrhauk, på Öland lärkspään. Danska namnet är lika det
bohuslänska, det norska lika det officiellt svenska i ren öfversättning.
Finnarna kalla honom varpuishaukka eller poutahaukka, det
senare i Savolax.

*



Hafsörnen.


(Fig. 35; tafla VI.)

Djupt inne i skogen, mellan berg och branter, låg den lilla
sjön, svart och hemlighetsfull, och skådade som ett mörkt,
olycksbådande öga upp mot morgonhimlen. Vi kommo ofta nog åt det
hållet på våra jaktturer, Per Snickare och jag, men vi stannade
sällan i den trakten, ty skogsfågeln höll sig undan, och för änderna
var sjön för djup. Men en gång hvilade vi på en klippa högt
öfver den döda ytan, hvilken låg där orörlig och blank som en
polerad skifva af svart stål.

Per Snickare, som också var godsets skogvaktare, hade alltid
mycket att berätta och kände väl till saker och ting på orten, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 26 22:48:26 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free