Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vakteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då härtill kommer, att de själfva veterligen hvarken sett
honom eller hört honom — i ty att de hafva ögon och se dock
intet, öron och höra intet — så äro de mest böjda för det
antagandet, att vakteln är ett slags fågel Fenix i miniatyr, som man nog
kan rimma om men svårligen — jaga, skjuta och äta. Dixi!
Naturvännen har emellertid ej så sällan både sett och hört.
Under sina vårpromenader öfver ängar och fält ljuder ibland helt
plötsligt för hans skolade öra ett egendomligt ’pickvervick’ eller
ock ett smeksamt ’by vi vi, brybryl’. Då vet han genast, hvad
det är fråga om, och säger för sig själf: — Ah, vaktlar i nejden!
Går han då på slag, är det icke särdeles svårt att få syn på den
’obefintlige’ och studera både hans gestalt och hans dräkt.
I fråga om storlek är vakteln föga imposant. Hans kropp,
som till läggning, hållning och proportioner starkt påminner om
rapphönan, mäter i längd blott 170 till 180 millimeter. Ofvantill
är han spräcklig af svart, mörkbrunt, ljusbrunt och hvitt;
underkroppen är framtill grågul, hvilken färg bakåt öfvergår i renare
ljusgult. Längs hjässan och halsryggen löper ett smalt gråhvitt
band, och från näbbroten hvälfver sig ett annat dylikt öfver
hvar-dera ögat samt nedåt halsen. Strupen och tvenne band längs
halsen äro rostbruna. De ovanligt stora ögonen ha ljust rödbrun
iris; den korta, höga näbben är hornfärgad, och fötterna äro
ljusbruna. Fjäderklädnaden är rik. Stjärten döljes fullständigt under
de förlängda täckfjädrarna.
Vi böra här säga, att vakteln tillhör familjen rapphönsfåglar
och ordningen hönsfåglar, hvilket emellertid icke utesluter, att han
i mångt och mycket skiljer sig från sina närmaste släktingar.
Rapphönan stannar i sitt fädernesland året om, äfven med fara att svälta
ihjäl under snörika vintrar. Vakteln är flyttfågel och beger sig
söderut i september eller senast i oktober. Rapphönan lefver ett
aktningsvärdt moraliskt familjelif, i hvilket hanen med öm omsorg
vårdar sig om maka och barn. Vakteln åter följer
engiftesprincipen endast i undantagsfall. Där så faller sig, spelar han ogeneradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
