Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljungpiparen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honan liknar hanen, men det svarta på undersidan är
uppblandadt med gult och hvitt, och de hvita banden äro mindre tydliga.
Om vintern är öfversidan hos båda könen oförändrad, men
bandet öfver ögat är hvitgult. Hals och sidor samt bröstet
gulaktiga med brunaktiga fläckar. Iris är mörkbrun, näbben svart
och benen brungrå. Ungarnas dräkt liknar vinterdräkten.
Ljungpiparen bebor största delen af gamla världens nordliga
område, från Irland till Väst-Sibirien. I söder går han till norra
Afrika. I Sverige häckar han från och med Skåne, upp till
Lapplands nordligaste fjällhedar, blott lämpliga lokaler erbjuda sig.
Han bebor jämväl hela Norge men är talrikast mot norden. 1
Danmark förekommer han om somrarna allmänt på Jutlands stora
hedar och mossar samt på en del af öarna i Nordsjön äfvensom
på Læsö och Bornholm. På det väl odlade Seland är han
däremot sällsynt. I Finlands norra delar förekommer han ymnigt,
men är sällsyntare mot söder.
Ljungpiparen är en flyttfågel. Så fort åkrarna i södra Sverige
bli bara om våren, i slutet af mars eller början af april, anländer
han söder ifrån. Äggen läggas i slutet af sistnämnda månad eller
början af maj. Båda könen hjälpas åt med rufningen. Honan
tyckes vara vekare till lynnet än bland fåglar i allmänhet vanligt
är, ty komma ungarna i fara, håller hon sig gärna på afstånd,
då däremot hanen gör, hvad han kan för att försvara dem.
Få fåglar ha så många lokalnamn som denne. Han heter
sålunda; brockfågel, ljungspole, regnpipare, åkerhöna, åkertupp,
ljungvipa (Skåne), ljungspof, vass-spove (Västerg.), lerbena, lertrana,
(Söderm., Närke), myrpytta, mosapytta, hagatitta, lerpytt (Smål.),
allvargrim, lerpipa (Öland), allvarhyna, aiterhyna (Gottl.), samt
tirrilihöna (Västm.). På norska kallas han akerlo, fjeldhjerpe,
fjeldplistra; på danska brokfugl, hjeile, helunger, heilong,
hiiderling; på finska tunturikurmitsa, peltokana och pelopyy. Till och
med lapparna ha ett par namn på honom — bidus och hutti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
