Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tofsvipan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tofsvipan.
(Fig. 45; tafla VIII.)
Det landskap, som genom kupéfönstret upprullades inför mina
blickar i blänkande morgonljus, blef allt mer bekant, ju närmare
jag kom den trakt, inom hvilken en del af min barndom en gång
förflutit. Och jag tänkte, med en skymt af pressadt vemod:
»Allt är som förr, blott jag är annorlunda.»
Där framskymtade redan kyrkan i sin krans af genom
upprepade hamlingar vanskapta askar, där låg den lilla sjön, på hvars
stelnade yta jag så ofta idkat svindlande skridskosport, där
ekbacken... nej! där fanns ej någon ekbacke...; där sandmon
med tallarna, ljungen och det eratiska blocket .. . nej, det fanns
ej längre någon sandmo, några tallar eller något eratiskt block!
Där förr ekarna susade öfver blomsprängd gräsmatta, i parkstil
besatt med törn- och slånbuskar, i hvilka vårfåglar och törnskator
häckade och fostrade muntra ättlingar, där doftade nu yppig
rödklöfver, och på tallmon samt den segmentformiga, kring densamma
löpande svackan böljade nu manshög råg, mellan hvars bugande
strån skymtade blå stänk af centaurea eller röda af agrostemma.
Jag var som förr, men här var annorlunda!
Denna svacka kring f. d. sandmon t. ex., huru väl kände
jag icke den! Där var förr i världen en tufäng, som om vårar
och försomrar stod under vatten, och på den ängen bodde
tjogtals vipfamiljer, med hvilka jag intimt bekantade mig. Men det
var långt innan järnvägen kom till. Slöt jag ögonen nu, så såg
jag mig själf gå där nere på hårdvallskanten, mellan enar och
stenar, 16-årig, lång och smal, med bössa på axeln och den trogne,
flegmatiske Thisbe några steg en avant. Viporna tyckte icke
mycket om denna hund, som till kulören något påminde om sin
syssling räfven, och därför svängde de ofta, med ljudeliga ki-wick,
ki-wick, in efter honom, och hunden tog då ett språng samt nafsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Apr 26 22:48:26 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0344.html
