Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tofsvipan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Skånes sydkust och följer sedan med våren och barmarken
norr ut, så att hon når höjden af Uppland fram i april månad.
Då kärr och sidmarker allt mer torrläggas i södra Sverige, visar
fågeln tendens att draga sig längre mot norden, ty fuktiga ställen
föredrar han. Emellertid göres undantag för Öland och
Gottland. På den förstnämnda ön vimlar alfvaren här och där af
vipor, som där — äfvensom på Gottland — hålla samman i stora
kolonier.
Ibland händer det vipan — såsom det gör med andra vingade
nomader — att hon kommer för tidigt. Då köld och snö
öfverraska henne i mellersta Sverige, råkar hon illa ut och kommer i
dödsfara. Det är, som om lokalsinnet upphörde att funktionera
vid dylika naturkalamiteter: hon vet hvärken öst eller väst,
hvarken nord eller syd, utan flyger omkring på måfå samt kommer
därunder jämmerligen på villovägar. Då uppenbarar hon sig på
orter, där hon aldrig förut varit sedd, och för att ej svälta ihjäl
hyllar hon sig till människan samt är tacksam, om hon får sig
tillkastad litet bröd, potatis eller dylikt. Får hon desslikes husera
vid komposter och drifbänkar, är det under sådana
omständigheter relativt bra. Finnes icke alls möjlighet att skaffa, så slutar
äfventyret snart med en stilla död på någon obemärkt plats,
fjärran från släkt och vänner.
Vipan söker företrädesvis sin föda ur det lägre djurlifvet —
bland maskar, sniglar och insekter.
Om någon bosättning kan man egentligen icke tala. Makarna
söka ut en lämplig tufva med någon fördjupning ofvanpå, och där
deponerar honan sina rätt stora och vackra ägg, som hon ibland
icke får behålla. De räknas nämligen som fin-fina delikatesser,
och bekant är, att salig Bismarck på sin tid var en stor liebhaber
på vipägg, hvilket hade till följd, att hundraden af hans trogna
beundrare plockade bort massor af vipägg i hela Nordtyskland
och befordrade dem som ilgods eller postkolly till Friedrichsruh.
Vi förmoda, att fursten-gourmanden fick sitt lystmäte, fastän och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
