anarkistgalning att arbeta bort, och därför, när den i laga tid manar till uppbrott, så följes den. Hell dig, du höga Nord! Ungefär i skarfdagarna mellan april och maj anlända dubbelbeckasinerna till vårt land, öfver hvilket de så småningom breda ut sig. En del stannar på lämpliga lokaler i det feta Skåne; andra ha hemortsrätt i Väster- och Östergötland; ännu andra tycka, att dalälfstrakterna äro bäst, och många äro de, som endast trifvas uppe vid Storuman, Hornavan, Stora Lule träsk och hvad allt de heta, dessa lappländska trollsjöar, som ligga där och drömma under fjällen. Hufvudsak är, att på vederbörande platser finnas kärr, moras, lågstränder och dypölar. Och sådant är det, som bekant, icke så fasligt ondt om i vårt föga dränerade land. Fågeln finnes dessutom i norra Europa och mellersta Ryssland samt i öster till Sibirien. I Norge går han upp till Tromsö, i Finland till Kuopio och Björneborg. I Danmark förekommer han tämligen talrikt på Jutland men är sällsynt på öarna. * Nu veta vi således, hvar vi skola söka våra föremål, hvilket vi för resten sade ifrån redan i inledningen. Godt! Telmatis major heter fågeln på latin, men som någon major ser han då alls icke ut, åtminstone icke så länge ej den stora omuniformeringen blifvit effektuerad. Ofvantill är han svart, med bruna fläckar och tvärband; ytterst på vingar och stjärt märkas några rödbruna strimmor. Undersidan, som framtill har havannafärgad grundton och längre bakåt blir gråaktig, är öfverallt tecknad med mörkbruna halfmånar, hvilkas konvexa delar äro vända bakåt. På undergumpen öfvergå de dock till smala band. Iris är brun, näbben blekt köttfärgad, benen gröngrå. Hane och hona äro lika. * Dubbelbeckasinen är till sin natur mycket sällskaplig, och om vårarna, kanske i glädjen öfver att vara hemma igen, anställa