Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogssnäppan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom rymden går liksom en djup orgelton. Det är den
knappt märkbara vinden, som sjunger i trädspirornas millioner
grenar och kvistar, så att det låter som en symfoni, spelad af
änglaorkester i glimmande höjd.
Där framme glänser ett litet vatten mellan den täta, här och
där sollysta grönskan. Klargula caltha-blommor växa vid dess
stränder, och vi nalkas obekymradt för att taga dem i närmare
skärskådande, men rätt som det är höra vi ett häftigt klatschande
af snabba vingar och se en halfstor fågel i lätt, behaglig flykt fly
längre in åt skogen.
Vi känna flyktingen mycket väl. Det var en skogssnäppa —
Totanus ochropus — som just var i färd med att vittja sitt ägande
fiskevatten och naturligtvis af vårt annalkande kände sig
obehagligt berörd.
Hade vi gått försiktigt — som vi ju kunna göra nästa gång —
skulle vi haft ett lätt tillfälle att ’studera’ rymmaren. Och sett...:
En vid pass en fjärdedels meter hög vadare, med höga, fina
och smala ben, lång svart, undertill närmast roten rödskiftande
näbb och lifliga, bruna ögon. Hufvud och hals äro
brunspräckliga på sparsamt genomlysande hvit botten. Ryggen och vingarna
äro mörk- och ljusbruna med små hvita stänk, underkroppen är
hvit och stjärten försedd med bruna och hvita tvärband. Stjärt
och vingar ha samma slutlängd.
Denna fågel och hans maka, som vi icke hade nöjet se vid
öfverraskningen, ha sitt bo i trakten. Sök det dock icke bland kärrets
tufvor eller mellan stenar och rötter ute i vattnet, ej heller under
de täta granbuskarna nära stranden eller bland slånbärssnåren
invid det stora flyttblocket, hvars saftiga mosskrud glänser som det
rikaste sammet. Nej, denne vadare bygger i träd och liknar däri
sin aflägsnare frände hägern och några andra stamfränder.
Emellertid konstruerar skogssnäppan icke något eget bo —
allt ifrån början nämligen. Hon lånar sig fram — annekterar,
med ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
