Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogssnäppan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som alla andra vadare är skogssnäppan flyttfågel. Om vintrarna
uppehåller hon sig i Afrika och Indien, men mellersta och norra
Europa samt norra Asien ända bort till Japan är hennes
’fädernesland’, ty inom detta vidsträckta område genomlefver hon sin
vårliga kärleksdröm och fostrar sin afkomma.
I april månad komma fåglarna åter till Sverige och sprida
sig så småningom öfver hela landet, ända upp till polcirkeln.
Fördelningen är tämligen jämn öfver allt, och antagligt är, att samma
par återkommer till samma trakt, som de förut bebott, kanske
fått i arf.
Det blir sålunda fråga om bosättning! Ett par makar börja då
noga genomsöka träden omkring den lilla skogstjärn eller det kärr,
som utgör medelpunkten i deras lilla rike, och vanligtvis behöfva
de icke söka länge eller förgäfves. Ty i skogarna är det ingen
brist på gamla trast- eller dufbon. Då de få rätt på ett sådant,
tycka de sig sedan under tak. Då gäller det blott att vidtaga
några små nödtorftiga reparationer. Har t. ex. valet fallit på ett
talltrastbo, så komma inkräktarna lätt öfverens om att detsamma,
som är stadigt sammanmuradt af lera är allt för hårdt och
behöfver yppigt madrasseras. Detta sker genom ett lager af mjukaste
mossa. Ibland har man funnit, att snäppan på ett mycket
finurligt sätt åt sig till bo apterat öfverdelen af ett ekorrnäste. Ett
fall omtalas, då hon slagit sig ned på en hög tufva i ett kärr, där
antagligen en and förut bott.
Då boet sålunda är ordnadt, sker äggläggningen. Snäppfrun
inskränker sig i detta fall till fyra à fem, som äro gråhvita,
mycket ljust gröna eller någon enda gång brungula, med små
mörkbruna fläckar, hållande i längd cirka 40 och i tvärmått 28 mm.
Vid sina små, då de omsider komma till världen, äro de båda
makarna mycket fästa, hanen dock mest. Båda ha alternerat med
rufningen. När de små äro nära flygfärdiga, lämnar honan dem
åt deras öde och ger sig af mot södern, men hanen stannar kvar
hos familjen och vårdar sig om densamma, till dess de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
