ställen och en zoolog meddelar, att familjer af nämnda slag häckat vid sjön Nömmen, söder om Eksjö. På Hallandsås lär han också hålla till. I öfrigt ha spridda exemplar visat sig — särskildt på eftersommaren — i Bohuslän, Väster- och Östergötland, på Öland, Gottland, i Värmland, Närke och Uppland, ja så långt upp som i Dalarna och Jämtland. Så att ingen af våra läsare går säker för att möta en Ardea cinerea en vacker dag. I så fall bedja vi om rapport! I stort taget är hägern vida spridd. Han förekommer i hela gamla världen, undantagandes de nordliga delarna samt är äfven hemma i Australien. I Danmark är han rätt allmän. I Norge bebor han Västkusten upp till Trondhjemsfjorden; men i Finland är han skäligen sällsynt. Hos oss är hägern flyttfågel, men han anländer om våren rätt tidigt till Syd-Skåne. Sin boplats väljer han gärna i närheten af grunda vatten, ty ur dessa tar han hufvudparten af sin föda. På land promenerar han med gravitetiska steg och ser sig oroligt omkring, ifall han tror, att faror lura i grannskapet. Ty han är mycket skygg och försiktig. Då han beger sig ut på fiske, är han intressant att skåda. Kommen på lagom djup stannar han orörlig, men med näbben 'på helspänn' och ögonen stadigt riktade mot vattnet. Kommer då en fisk inom räckhåll, så är hans öde besegladt. Hägern gör ett blixtsnabbt kast med hufvudet, och innan det stackars glittrande vattendjuret fått tid att väja för faran, är han fångad och slukad. Som vi ofvan nämnt bygga dessa fåglar — gärna kolonivis om ända till 50 à 100 par — i höga träd, helst löfträd, såsom bokar eller almar. Boen äro stora, flata och se skräpiga ut. Deras ytterstommar äro lagda af grenar och kvistar, och inuti äro de fodrade med gräs, ullsuddar, hår eller livad eljest som varit tillgängligt. I andra hälften af april lägger honan från tre till sex blågröna ägg, som hålla i längd omkring 60 och i tvärmått 43 mm.