När ungarna utkommit, äro de mycket matfriska, och då har fisken i omgifvande vatten det särdeles svårt... Eljest äta hägrarna också råttor, sorkar och grodor m. m. Hägern är ansedd för att vara mycket grälsjuk och stridslysten. Hans skarpa skärande 'kraik' höres vida omkring. I luften liknar han något en örn, enär han då drar in halsen och vidt spänner de präktiga vingarna. Fågelns svenska ortnamn äro icke många. Han kallas t. ex. häjer eller hajrek i Småland. I Norge heter han heire, graaheire, fiskheire och hegre, i Danmark fiskeheire, gråa heire och skred-heire, finska namn äro haikara och harman haikara. *

Sothöns.

(Fig 52; tafla IX.) Där ute glittrar i solljuset framför oss sjön Tåkerns vida yta — ett lugnt vatten, som skall piskas af en mycket häftig storm för att resa sig i vågor med pärlfransar. Stränderna höja sig blott obetydligt öfver vattnet och kantas med löflundar eller odlade fält, mellan hvilka kyrkor med svarta eller röda tak lysa såsom hvita punkter bland trefna landtgårdar. Och där längst till höger reser Omberg sin taggade blå kam som en silkespapperssilhuett mot himlens skinande klarhet. Det finnes en liten kanaliserad å, som leder Tåkerns vatten ut i Vättern. Kring dess mynning ha af praxites, typha, butomus och annan vass uppvuxit riktiga skogar, hvilka äro så täta, att man icke kan ro fram därinne. Men staka sig fram med en grundgående ökstock kan man åtminstone ett stycke, och när man kommit så långt, kan man anse, att man har det riktigt bra. N. b. om man vill studera sjöfågellifvet. Ty Tåkern är landets fågelrikaste sjö: — i hundra tusental kunna dess vingade bebyggare