- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
149

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svanor - Sångsvanen - Knipan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjöar, kärr eller vikar reda dessa fåglar sina nästen, lägga sina
fyra till sex hvita eller gulhvita ägg i ett kolossalt rede och
fostra sedan sin afkomma fjärran från kulturens stråkvägar.

Det är denna svan, som sjunger och som vi på lämpliga
ställen kunna få höra höst och vår.

Redan i oktober frysa vattnen till uppe i Lappland, och då
bär det af söderut. De gamla bekanta insjöarna i Göta rike gästas
då åter, men äfven Östersjön och Västerhafvets stränder få talrika
besök. Blir vintern mild. kan det hända att svanorna i skaror
stanna öfver och ej besvära sig med den långa resan till Afrika,
som eljest är obligatorisk.

*



Båda dessa svanarter förekomma i östra Europa och norra Asien.
En annan, mindre sångsvanen, tillhör företrädesvis det arktiska
området, och har blott en och annan gång varseblifvits i vårt land.

*



Knipan.


(Fig. 55; tafla IX.)

Vårsolen har här och där bränt hål å sjön Tåkerns istäcke,
och hela det vida flaket ligger för resten landlöst. En ljum vind
blåser från söder och sätter alla de stora fälten med fjolårets
torkade praxites och typha i prasslande rörelse. På norra
strandens öruddar stryker brisen utefter stenarna, vaggar på de stackota
tallarna och drifver på klarvattnet upp små krusiga vågor, hvilka
sedan gå några famnar för att mattas och dö på den dystra
blåleriga strandbädden.

Där ute i vattnet ligga ett par svarta och hvita fåglar, vända
näbbarna mot vinden och guppa sakta i skvalpet. De äro
märkvärdigt stela och obekymrade, hålla sina korta halsar i stolt krum
och röra ej en fjäder. Nå ja — de ha sina randiga skäl till det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 26 22:48:26 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free